Föräldraledighetstankar

 

Jag känner mig himla trist och oinspirerad idag faktiskt. Fyra dagar kvar i Sverige och jag ser med lite smått skräckblandad förtjusning fram emot att åka hem till Spanien igen. Inte för att det är något fel på San Sebastian, helt tvärtom, men det är mest den här föräldraledighetsbiten (jag själv hemma med Lia) som känns så där inspirerande just nu. Får man säga så? Ja, det tycker jag att man får. Man behöver inte ge sken av att det roligaste man kan tänka sig är att själv ta hand om bebis och hem större delen av dagen och kvällen om man inte känner så. Jag kan absolut känna mig avundsjuk på Vasse när han går till jobbet om mornarna för att jobba med något han tycker är roligt och utvecklande och sedan kunna komma hem, äta middag och leka lite med Lia innan hon somnar.

Missförstå mig inte. Jag tycker det är mysigt att vara föräldraledig emellanåt, men för min del hade det nog varit idealiskt att kunna dela lika på ledigheten. Helst hade jag velat dela upp arbetsdagarna på en vecka så att man jobbar ett par dagar och är ledig ett par dagar. Då hade jag nog fått mig en lagom dos av bebis och en lagom dos av arbetsutmaningar.

Nåväl, nu är det inte så. Jag har inget jobb i Spanien och därför är jag hemma med Lia om dagarna. Förhoppningsvis känns det faktum bättre när vi väl kommit hem och installerat oss igen. Ibland bara måste man få gnälla av sig lite ;)

Klart man får känna så, jag känner absolut så nu. Förra gången om började jag jobba 40% när A var 8 månader, vilket nu Lillasystern strax blir. Och det var så jäkla skönt. Nu vet jag inte riktigt, jag har ju inget jobb att gå tillbaka till, samtidigt vill sambon gärna gå hem så jag borde nog hitta något illa kvickt!
Sen brukar det där gå i perioder känslan, saker händer i utvecklingen och man vill inte missa något. Sen tröttnar man ige.. ;)

Jag ska börja jobba ungefär så som du beskriver nu, ca 2-3 dagar i veckan och L ska vara på dagis två dagar/vecka. Förstår att du ledsnar lite, men jag tycker personligen att det blir roligare och roligare ju större hon blir. L är 7,5 månad nu, man kan leka med henne på ett annat sätt och får ett helt annat gensvar än tidigare.

Hur länge är det tänkt att du ska vara hemma?

Magisk bild fina er!

(Nöjer mig med att kommentera bilden eftersom jag känner mig lite oerfaren på ämnet som diskuteras ;) )

Kram!

Så gör vi- det är guld! Jag pallar inte att vara föräldraledig på heltid oavsett barnets ålder. Men hoppas det blir roligare för dig!

Det är inte ett dugg fel att känna så! Det hade varit idealiskt för mig att jobba ett par dagar i veckan, men det har inte funkat för oss. Dock har det blivit roligare och lättare ju äldre hon blivit och nu ska jag börja jobba 50 % 1 oktober men kommer vara hemma mycket ändå, då jag jobbar på schema oregelbundna tider . Tips är att försöka planera sina veckor (träffar, öppna förskolan, egentid, gemensamma filmkvällar osv) så att tiden intye känns evighetslång och att man känner att det man gör är meningsfull. Kram

Jag ville verkligen börja jobba efter 6 månader men var sedan hemma hela tiden ut tills Vincent började förskolan då jag inte fick något jobb. Nu jobbar jag och jag trivs så himla bra med att ha det bästa ur två världar:) Kram

Bra att du skriver hur du känner ju!! Kanske kan ni diskutera om du skulle kunna arbeta 25% eller nåt sånt lite? Å söka lite jobb så du kan jobba med NÅT och stimulera din vuxendel av hjärnan någon dag i veckan eller så? :)

Helt normala tankar :)

Man får känna precis som man vill ju, jag kände exakt samma sak med Viggo men med Hugo hade jag gärna stannat kvar hemma minst ett år, men vi delade lika. Och mannen är så nöjd över att han verkligen var ledig med Hugo och ångrade sig att han inte var det med Viggo. Får vi ett tredje kommer vi nog med dela men jag ska nog vara hemma 7-8 månader innan han får gå hem :)

Förstår EXAKT vad du menar! Och de är helt okej att känna så!
Kram