Tacksamhetsbönen, typ.

När jag nattar Lia om kvällarna, när hon somnat i min famn och jag sitter där med henne i mörkret med skenet från nattlampan så ber jag alltid min tacksamhetsbön. Typ. Okej, jag vet inte om jag egentligen skulle kalla det för en bön för det är inte så att jag direkt vänder mig till några högre makter. Det är nog mer av en inre dialog med mig själv där jag först summerar dagen.

 

Vad har vi gjort idag? Hur har Lia ätit och sovit? Hur har jag ätit? Har jag hunnit med att vila något? Har vi busat och skrattat tillräckligt? När jag svarat på dessa frågor så påminner jag mig själv om allt som jag är tacksam över i vårt liv. Vilket inte brukar vara särskilt svårt när man både känner tyngden i armarna och doften av en underbar liten varelse som är hälften mig och hälften världens finaste man.

 

 

Vad fint! Man ska verkligen ta vara på det fina man har och vara tacksam över det.

Åh tack så mycket :) Grattis till din lia :D Vilket himla fint namn!

Det är såååå viktigt att värdera allt man faktiskt klarar och gör, för det är mycket. Härligt sätt!

Viktigt att vara tacksam för allt det fina man har. Själlv tackar jag Gud varje kväll för min lilla, som jag är övertygad att Gud har gett mig!

Förstår precis hur du tänker! Jag går förvisso inte igenom dagen på det sättet, men jag glädjs så oerhört över att denna lilla varelse finns i vårt liv. Idag gick nattningen över förväntan.. hur går det för er?

Jättefint!
Ja man ska verkligen vara tacksam över det man har, och det är man. Förstår inte ens hur livet var innan jag blev mamma, känns så underbart nu :)

Tack detsamma :)

Det är så viktigt att stanna upp och tänka hur mycket man har att vara tacksam för. Förstår precis hur du känner. Kram