Saknar gullgosen bredvid
Jag och Vasse hänger i vardagsrummet och kollar på fotboll denna tisdagskväll. Lia den lilla gullgosen ligger och sover gott i sin säng. Jag känner ett stort begär att gå dit in nu och sniffa henne i nacken, stryka handen genom hennes hår och viska hur mycket jag älskar henne. Samtidigt som jag är så stolt över hur duktigt hon sover helt själv i sin säng så saknar jag att ha henne nära. Saknar att ha henne sovandes på min arm och höra hennes andetag. Jag tyckte mest att det var mysigt att samsova faktiskt, men man kanske måste vara smart och tänka steget längre. Jag vill ju trots allt att hon skall kunna sova i sin egen säng sedan, när hon blir större. Ja, det är inte lätt att känna sig tillfreds alltid. Usch, snart skall hon väl flytta till eget rum med. Sedan säga sitt första ord, cykla trehjuling och vips ta studenten :(
Så fin hon är!
Våra två kids var väldigt olika, nummer ett sov bäst själv i egen säng och eget rum från första början. Barn nummer två sov PÅ mig i ett år, dvs jag sov förfärligt dåligt det året.
Om Lia sover bra själv, låt henne sova. Mysa kan man göra när de vaknar på morgonen, ett tag bara.
Tycker att jag försöker njuta av varje sekund och att tiden går lagom fort men tycker minsann att din tjej precis föddes och är redan 6,5 månad!!! Min lille pratar lite och går snart!:)
Åh jag vet precis hur du känner!
KRAM
I know what you mean... fiiiina gulletjejen! Du, riktigt så fort går det inte tack o lov, men saker känns alltid som dem gått fort när man ser bakåt liksom :) Kanske kan du variera mellan samsova och sängen då? :) Jag gillar också samsova, även om man ju eg. inte sover så bra, eller inte jag iaf, eftersom man vaknar av aaaaaaallt...
