Då var första tillfället på mammakursen avklarat och jag känner mig bra mosig i huvudet efter 2 timmars föreläsning på spanska, i en vad som kan beskrivas som närmast tropiskt tempererad källarlokal. Jisses. Om det överhuvudtaget fanns luftkonditionering där inne så hade de sannerligen glömt att slå på den. Vi var 20 st magar (och kvinnor såklart) som trängdes i denna lilla lokal, utplacerade på blåa små madrasser som pimpats med färgglada kuddar. Där fanns en och annan basklugg i skaran minsann och många var nog runt 35år, men visst fanns det även ett par med mammabonding-potential åt mig med. Skoj!

Ungefär hälften av gruppen väntade barn nummer 2 eller 3 och det verkade som att alla var beräknade till någon gång i maj. Fråga mig inte vad dem hette, lyckades inte snappa upp många namn förrutom de allra enklaste som Maria eller Lucia då. Mitt namn gav som vanligt upphov till en hel del huvudbry och barnmorskan frågade nog tre gånger hur man egentligen uttalar Pernilla. Jag tror att det slutade med något i stil med Parnija ;) Fasen jag skulle nog ha kört på mitt spanska alterego istället, som jag så ofta nyttjar här. Helena, eller Elena som dem säger, funkar nämligen alltid utmärkt i alla sammanhang och då det är mitt andranamn så heter jag ju faktiskt så också.

Nåväl, åter till kursen. Barnmorskan som föreläste var fullkomligt lysande. Denna späda 50-åriga kvinna, med kort flygigt mörkt hår som för dagen sportade röda klackskor lite á la cirkusstil, förhöjde helt klart totalupplevelsen. Hade det inte varit för henne så tror jag inte att två timmar i den där källarlokalen hade flugit fram så fort och kvinnorna längs madrasserna utmed väggarna hade nog inte vågat säga särskilt mycket heller. Hennes entusiasmerande sätt att föreläsa på, kombinerat med härligt spanskt gestikulerande, ett välnyanserat minspel och stundtals snudd på skådespeleri, var verkligen uppiggande. Hon fick i alla fall mig att dra på smilbanden flera gånger när hon bland annat ståendes på alla fyra, eller liggandes på rygg med de röda klackskorna i vädret, gladeligen demonstrerade stretchövningar för rygg och bäckenbotten. Detta för att stunden senare ha rest sig upp och teatraliskt fortsatt understryka gravitionens inverkan och förbannelse på den havande kvinnans svulstiga kroppshydda. Underbart!

Tempot på kursen var rätt intensivt, eller också så bara upplevde jag det så eftersom hon pratade fort och kastade sig mellan ämnena. Till min stora glädje så märkte jag att jag i alla fall hängde med bra och förstod det mesta som sades. Yeey! Skönaste inslaget var helt klart avslappningen på slutet. Då fick vi sjunka ihop på madrasserna, det släcktes ner och hon satte på ett avslappningsband, som verkligen var ett gammalt kassettband! Dock var volymen lite låg tycke jag så det enda jag lyckades uppfatta var frasen "Un poco más y un poquito más" som den mullriga mansrösten verkade upprepa gång på gång. Strunt samma, behagligt var det i alla fall.

Annars så fick vi oss en detaljerad beskrivning av livmodern och hur denna muskel egentligen fungerar. Mycket fokus under dagens kurs lades på sammandragningar och den karismatiske barnmorskan gick halva laget runt och tryckte på våra magar. Sedan vidrörde hon ämnen som motion, kost, vikten av vila sig och lite kort om förväntningarna på förlossningen samt några andningsövningar. Och sedan sades förmodligen en massa annat med som jag inte uppfattade eller också glömt. Som sagt det var rätt tvära kast!

Summa summarum så var kursen klart över förväntan för min del och jag ser fram emot att fortsätta att gå dit. Synd att jag nu missar de två kommande tisdagarna när jag är i Sverige, men sedan planerar jag att hoppa in i gruppen igen. Jag menar jag måste ju bara se vad de där röda klackskorna hittar på härnäst och håller vi dessutom det här tempot framöver så lär vi vara färdigcertifierade blivande mammor långt innan kursen är slut om 8 veckor ;)