Att förstå, men ändå inte
Det är som att hjärtat har en aning, men hjärnan kan inte rent logiskt knäcka tankenöten att det faktiskt skall komma ett vackert, självständigt litet liv ut ur en. Om 70 dagar tror jag att vårt liv kommer att bli något helt annat mot vad det tidigare varit, något som faktiskt inte går att föreställa sig, starka små magsparkar till trots. Vår fina lilla skatt <3
Tänk att så här liten var du när vi fick se dig på ultraljudet för första gången, ynka 3,5 cm lång. Och nu är du mest troligt nästan 40cm lång. Vilket mirakel.
Så fint skrivet! Det är verkligen ett mirakel som växer i magen. Åh, tänk att du så snart får träffa er skatt.
Sv. Ja verkligen! Jag hade visserligen inte gått upp så mycket, men ändå. Skulle tro att amningen hjälpt till en del också.
Ja visst är det konstigt, att det är en riktig människa där inne. Jag fattar det fortfarande inte;) Vilken vecka är du i?
ska bli så spännande att se vem som döljer sig där inne
Se den serien! Den är bra, inte helt fantastisk men bra. Lite sorglig ibland men jag tror det vänder :)
Åh det e ju så kul o spännande ju närmre man kommer, kommer följa dig med spänning tills det e dags och givetvis efter :)
Ett mirakel, som kallas kärleken, ett mira-a-a-kel! :)
Tänk att jag skulle citera en låt med Björn Ranelid... trodde jag inte. Men visst är det ett mirakel alltid! Du skriver så fint! Kram på dig
Åh så mysigt! Jag kan inte sluta titta på våra kort på bebis
Jätte bra uttryckt! Jag vet precis hur du menar, det är helt otroligt att det är ett eget litet liv där inne. Igår precis när jag höll på att somna började hon böka runt och sparka där inne, och jag vet att jag tänkte att det var så konstigt hur jag kan sova samtidigt som en del av mig är vaken... Då insåg jag igen att hon är ju ett eget litet liv redan nu. Konstig känsla men helt magisk!
Hur är det med er? var länge sedan jag skrev nån rad nu!
Mysigt med växande mage! trodde aaldrig att jag skulle sakna den, men nu börjar jag faktiskt hihi
men det är fantastiskt att ha Signe på utsidan också<3 det vill jag inte ändra:)
Ja det är verkligen svårt att förstå:)
tack snälla! jag fick faktiskt inga bristningar alls under grav med Moa och inte denna gången heller. Så det är jag glad för;)
väldigt overkligt är det trots att man känner bebis rörelser. Det är svårt att greppa och känslorna svämmar lätt över :)
håller helt med dig! det är så fantastiskt!
Surrealistiskt när man är gravid men helt självklart från första stunden bebisen läggs på ditt bröst...
Sen kan man knappt minnas hur livet var innan den där lilla varelsen tog upp hela ens liv, tankar, hjärta...
Så fint du skriver. Att hjärtat har en aning men att hjärnan inte kan förstå. Precis så tyckte jag oxå att det var när vi väntade våran lilla.
Det är verkligen ett mirakel.
När Alfred väl nu kom ut har jag svårt att tänka mig att det är han sim legat därinne och sparkat. Galet och alldeles för abstrakt att försöka tänka att han och Astrid legat där inne hihihii.
Kramar
