Napp vore fint ibland
Lia gillar inte napp. Vi har provat ett par olika varianter av nappar redan, och den här rosa som hennes mamma köpte senast trodde hon såklart skulle uppskattas direkt. Den är ju ändå rosa ;) Men icke. Ibland vore det faktiskt fint om hon vill ta nappen. Som när hon vevar upp sig själv och blir hysterisk för att magen kniper eller när hon blivit övertrött och inte kommer till ro, fast att hon redan har ätit sig mätt. Då är det istället jag som får agera napp åt henne. För hur mycket man än försöker att lugna henne då, så är det bara bröstet som duger. Nappen kan hon i bästa fall acceptera en halvminut eller så. Jaha, då har man blivit en livslevande napp då också.
Tur att det inte är varje dag som hon blir sådär arg och gnällig, men dagarna kommer ju och går. Och när väl dagen är där så känns det såklart stundom rätt tufft. Så hjälplös man känner sig emellanåt när de små liven skriker eller har ont. Nu är det ju kanske bra att hon inte gillar napp i och för sig, men samtidigt så kanske hon hittar tummen istället...och den kan man ju inte "ta bort" sedan när hon blivit en stor tjej. Nåväl, än är hon ju bara knappt 6 veckor gammal så tiden får väl utvisa om hon blir en nappbebis eller ej och om jag måste fortsätta att agera napp åt henne framöver. Jag hoppas att hon växer ifrån det.
Ja. Våra ungar är tydligen ganska lika. Ger My napp när hon är sådär övertrött. Om hon accepterar den så somnar hon illa kvickt och nappen skjuts ut som ett skott i samma sekund.
Läkaren igår var väldigt nöjd med att hon inte använder napp. Napp är inte bra sa han bara. Fick tyvärr inte chansen att fråga honom vidare varför. :(
Men gud så söt bild! :)
Min ena dotter är exakt likadan. Fast hon har hittat tummen. Om du får henne till att använda nappen så tipsa gärna om hur du gjorde ;)
Jag fick också agera napp till Freja under en ganska lång period... Tills hon hux flux en dag stoppade in lilla tummen i munnen, precis när jag skulle till och ta upp henne och lägga henne vid bröstet. Och hon tuttade på den lilla tummen som tusan, innan hon somnade på direkten. Gissa om jag blev förvånad! :) Sedan dess är det tummen som gäller! Vi provade också en massa nappar, men hon ratade allihopa! Hoppas Lia snart kommer på att napp är bra, eller kanske hittar tummen?
Vår dotter (som nu är två år) tog inte napp förrän hon var 15 veckor! Då blev vi glada ;)
Mysig blogg du har!
Åh ja napp kräver kamp!! hahaha... gud vad vi kämpade minns jag. Vi stimulerade sugreflexerna varje gång tills den satt där, sen får man ju sätta in den en massa gånger för de förstår inte riktigt hur de ska hålla kvar den där grejen i början. Vi körde med NUK och ESSKA och det funkade bäst. Å så smeka på kindbenet, i handflatan (rejält alltså, inte lite "duttande" eller under foten). Där sitter sugreflexen. Å sen att man såklart vet att det inte är matdags, för då funkar det ju inte ;) hihi.. Å så ibland bullade jag till och med upp så att nappen inte skulle kunna trilla ut ;)
Testa en större napp, mer att suga på alltså. Våran lilla tjej spottar snabbt ut de nappar som är för tex 0-3 månader. Men större sitter som en smäck :P ( hon är 5,5 veckor)
Kram
Emma
Ja, ge inte upp än- B var närmare två mån när hon tog nappen ordentligt! :)
Knacka på nappskölden med fingrarna ganska så ordentligt tills du ser att hon börjar suga på nappen. Funkar nästan alltid!!
mamma är nog en större trygghet än en liten gummi plupp. Och det är ju skönt att veta att hon känner sej trygg med dej. Alice va så också länge. Ville inte ha napp men gärna snutta på mamma. Dom växer ju upp så snabbt och vill inte ha nåt med oss att göra mer. så jag känner att om alice vill vara nära nära och snutta så får hon gärna göra det!
och det känns ju rätt naturligt att suga på tummen ändå. det gör dom ju till och med i magen. Hoppas ni klurar ut en lösning som passar er båda. kram!
Haha, vi provade ALLA nappar åt Lo, och alla trix som fanns, men hon råvägrade. HOn hittade inte tummen heller, och nu är hon ju två :-)
Lillfingret på far sin tog hon, haha ;)
