Så här såg det ut i morse när vi hade riggat för kanske årets viktigaste händelse. Jag pratar såklart om första avsnittet av julkalendern. Wohoo! Premiärnerverna hade infunnit sig och det var med stor andakt som första avsnittet rullade igång på skärmen. Tack svensk public service för att det går att se detta program från utlandet med! Som jag har längtat efter denna julkalender. Ja, lite sedan den senaste tog slut förra julen faktiskt ;) För det är ju bara något alldeles magiskt med de här 24 avsnitten. Fastän att man redan efter två avsnitt såklart har lurat ut hur det hela kommer att sluta. Men det gör ingenting, det är resan dit som är hela nöjet.

Och nu till viktigaste. Recensionen. Tjuvarnas Jul heter alltså årets julkalender och den tydliga Charles Dickens-känslan som utlovats infann sig direkt. Fantastisk berättarröst, snö som yrde och tidsenliga kostymer som verkligen satte an den rätta tonen tycker jag. Juligt som attan kändes det och den gammaldagsacharmen tillsammans med Gustav Hammarstens pricksäkra humor ger mig rysningar. Åh, det här kommer att bli bra!

Nu får mannen börja ta riktiga långfrukostar med mig om mornarna om vi skall hinna titta på både julkalendern och rapport. Oj, oj. Han kommer nog inte att komma iväg till jobbet före kl. 10 under decembermånad, skulle jag tro.

Tur då att vi bor i Mañanaland och att mannen är forskare. Ni förstår forskare jobbar med förtroendearbetstid och jobbar lite...tja, hur som haver och hipp som happ. Ja, lite när deras geniknölar gnuggas motsols samtidigt ungefär. Haha, en dag skall jag skriva er ett inlägg om hur livet som forskare är. Eller ja, hur det snarare verkar vara ur en högst subjektivvinkel. Jag ser redan titeln på inlägget framför mig. " Forskaren - i jakten på det okända" eller nej, vänta. "Forskning som yrke - en forskarfrus betraktelser och iakttagelser". Eller kanske bara "Forskaren - Jobba eller inte jobba? Det är frågan". Jag suger lite på den karamellen och återkommer.

Vafalls? Det här inlägget skulle ju handla om julkalendern!