Med ganska exakt tre månader kvar till den 10 maj så känns det som att det hade varit rätt lägligt att bestämma sig för det här med barnvagn. För er som inte följt bloggen sedan innan så hittar ni inlägg om vårt vagnletande här. Senaste nytt i jakten är att vi i princip hade bestämt oss för att slå till på en Britax B-smart 4 (som förövrigt finns på bild i det länkade inlägget ovan), men jag säger alltså hade. För nu har det kommit in en ny lirare i matchen. En joker som det brukar heta i melodifestivalsammanhang.

Häromkvällen råkade jag nämligen snubbla över den här fina vagnen (eller ja, hela resekitet så att säga) på en brittisk hemsida och blev rätt förtjust. Vagnen går precis liksom Britaxvagnen att få levererad direkt hit till Spanien, vilket känns som ett stort plus för oss då vi slipper konka vagnen med oss från Sverige redan innan. Det enda som jag ställer mig frågande till gällande den här vagnen är att tillverkaren inte verkar ha någon hemsida och när man googlar på namnet så får man inte heller fram mycket. Skumt? Dessutom har vagnen luftjhul vilket jag också ställer mig lite frågande till hur praktiskt det är.

Så, någon som har erfarenhet av lufthjul på barnvagn och därmed någon åsikt om detta? Och kanske finns det rent av någon som känner till barnvagnar av märket twingo?

Nu har jag varit på vårdcentralen två dagar i rad för kontroll och provtagning. Igår var det dags att träffa barnmorskan igen som jag inte sett på två månader, eftersom vi däremellan har vi hunnit med ultraljud på en annan vårdcentral och ett besök hos läkaren. Man alternerar tydligen mellan att träffa sin barnmorska och sin läkare här under hela graviditeten, är det så hemma med? Kontrollen hos barnmorskan gick hur som helst jättebra och det var trevligt att träffa den 50-åriga damen igen.

För er som undrar så görs alla dessa läkarbesök, likt det mesta här, enbart på spanska. Trots att jag fortfarande betraktar mig själv som en novis när det kommer till det spanska språket så tycker jag ändå att det går rätt bra. Tiden då jag mest tittade frågande på dem och sa "Cómo?" (Hur sa?) eller "No entiendo" (Jag förstår inte) är trots allt förbi. Numera förstår jag nästan allt dem säger och är det något enstaka ord som jag inte kan så brukar dem ändå vara rätt pigga på att leka charader :) Kanske är det mina blå ögon som gör dem så medgörliga eller också så tycker de mest synd om den där tokiga svenskan som envisas med att vänta barn i lilla San Sebastian.

Under kontrollen fick jag lyssna på Pyrets hjärtljud, väga mig och mäta blodtrycket. Allt såg fint ut och barnmorskan verkade nöjd, liksom Pyret och jag :) Idag var det då dags för lite provtagning igen (länge sedan sist dock) så det var bara att stiga upp i ottan. Alla får samma tid för dessa provtagningar, alltid kl. 08.00, samtidigt som vårdcentralen öppnar. Så fort dörrarna slås upp så rusar alla in, ställer sig i kön till provtagningen och sedan ringlar sig kön lång. Så har det varit varje gång jag varit där i detta ärende och det är ju såklart alla möjliga människor som är där, inte bara gravida. Normalt sätt så går det ju dock rätt fort att lämna ett förberett urinprov samt tappa ur något rör blod, men idag skulle jag dessutom göra den sk glukosbelastningen. Ni vet när man tvingas dricka sockerlösning och stilla vänta en timme i väntrummet  för att sedan lämna ytterligare ett rör med blod. Mindre roligt att sitta still en timme i ett väntrum kan jag säga, och ont gjorde det med när de stack mig i samma arm igen efter den där timmen, men nu är det i alla fall gjort.

Väl hemma igen så kunde jag bara tänka på en sak, FRUKOST!, för man får ju inte äta något efter kl. 21 kvällen innan man skall ta de här proverna. Skivade jordgubbar, banan, hasselnötter och grekisk yoghurt har nog aldrig smakat så gott ;)

Nu börjar vi så sakteliga att närma oss vecka 28...och därmed känns vecka 30 inte långt borta. Precis som vecka 20 var lite av ett delmål, så känns nu vecka 30 som ett sådant också. Fast egentligen försöker jag att inte fokusera allt för mycket på det där...ni vet annars är man tillbaka i det där mönstret med att hela tiden längta efter något. Visserligen är det svårt att hålla emot för längtan efter sin ofödda bebis i magen är ju så stark. Förmodligen en av de absolut starkaste av längtor som man får uppleva i sitt liv, men jag gör så gott jag kan.

Att vara gravid är en fantastisk upplevelse, något otroligt spännande och vackert skört som jag verkligen inte vill hasta igenom heller, rent tankemässigt såklart. För 9 månader är ju ändå 9 månader oavsett hur man vrider och vänder på det. Men orden trimester tre, som vi alltså gått in i nu, skvallar ju ändå om att vi har inlett slutfasen av den stora längtan.

 

När jag idag knatar runt lägenheten i den här utstyrseln så känns det som att uttrycket muffintop blir väldigt bildligt, i dubbelbemärkelse, hehe. Den numera jästa magen ser ju ut som en väldigt stor muffintop dessutom iklädd just en muffintop, gör det hela sådär underbart göteborgskt humoristiskt att man inte kan låta bli att dra på smilgroparna. Därför har Pyret denna helg, som omväxling, fått heta Cupcake istället. Mycket passande tycker vi :)

 

"Cupecake är nog lite hungrig nu", "Oj, vad du sparkar på nu Cupcake" och så vidare....ja, ungefär så har det låtit här hemma. Ganska löjligt kan tyckas, men man är nog rätt löjlig av sig som blivande föräldrar faktiskt. Precis som man sedan kommer att prata sånt där bebis-gull-i-gull-språk halvt i falsett med knodden. Men hey, nåt roligt måste man ju få ha medans man väntar ;) Hur och vida det är en liten Mr. eller Miss. Cupecake som stretar och lever rövare där inne kan man ju också ägna timtal åt att fundera kring....

Ni som trodde att ni skulle få se en bild på mig här i nån snitsig uttänkt kreation kan tänka om nu direkt. Jag sysslar inte med dagens outfit på den här bloggen och har ingen ambition att göra det heller, så ledsen att göra er besvikna i så fall. Jag väljer helt enkelt att bespara er att se mig posera i mjukisbyxor med allehanda t-shirts, linnen och långa koftor därtill. Så ser nämligen vardagskostymen ut här hemma och jag älskar det! Inga obekväma byxor eller nåt annat som sitter åt och magen får lov att flyta ut så mycket den vill. Oh yeah! Jag tror att jag får ta mig en modecomeback till sommaren...eller kanske mer realistiskt till nästa höst/vinter :)

Vad jag ville visa var egentligen den här übersöta bodyn från märket AvAnna som Pyret fått i julklapp av sin blivande moster eller Syster S som hon heter här på bloggen. Jag tycker att det är en skitcool body som säkerligen kommer att bli mycket använd då den ju passar till allt. Även jag fick en julklapp från samma märke av den givmilda Syster S i form av ett vitt linne med en stor rosa cupcake på. Mycket fin! Hm, skall nog använda den lite mer nu förresten innan den blir för liten...

Nu säger nedräknaren att det är 100 dagar kvar tills bebisen har bakats klart. Vi får väl se hur det blir med den saken...men det känns onekligen spännande att ha kommit så här långt redan! För så känns det faktiskt. Utan att försöka försköna verkligheten allt för mycket så kan jag dock säga att tillvaron har varit helt fantastisk sedan det där blåa strecket dök upp den 20 september i fjol. Och nu går vi alltså in i februarimånad, fortfarande leendes och lika förväntansfulla, om inte än mer!

Så vad händer då de här närmsta 100 dagarna? Tja, jag lär ju allt mer komma att ligga på sofflocket och säkerligen dra på mig några krämper som jag än så länge benådats ifrån, men förrutom det så:

• Skall vi försöka åka på en weekend till Barcelona någongång under februari

• Vi skall göra ett sista ultraljud i v.32 och titta till Pyret igen

• Vasse skall åka på skidkonferens en vecka till St Anton i mitten av mars och då åker jag till Sverige på semester i 12 dagar.

• Syster S och hennes sambo kommer hit näst sista helgen i mars för att hälsa på oss

• Under påsk, i början av april, så väntar vi besök av en drös med vänner :)

Ja, och sedan är det mindre än en månad kvar tills beräknat födelsedatum, den 10 maj. Där emellan skall vi helst ha införskaffat oss en barnvagn och lite andra små bebisförnödenheter också såklart. Men mest skall vi passa på att som vanligt njuta av San Sebastian och vår sista tid på tu man hand. När man tittar på det så här så verkar ju 100 dagar som ingenting! Jag tror att innan vi vet ordet av så har vi nog vårt lilla knyte i famnen.

Här har vi beviset. Den här stora revan (nere till höger i bild) som jag just lyckades åsamka min stackars fina Dieselblus när jag bytte om vittnar om att det nu är officiellt. Jag är inte längre bara någon som råkat äta lite väl gott den senaste tiden. Nej, nu är jag banne mig gravid på riktigt. Tjock, småfet, rund och go om magen. Japp, japp det är jag numera. Nog för att jag aldrig har varit särskilt slank av mig men en ölmage av den här kalibern har jag aldrig tidigare skådat kring mitt mellanparti. Hua, vart skall detta sluta?

Jag slickar såren från kvällens ombytesfadäs på en närliggande bar tror jag. Det finns ju faktiskt inget som förstklassiga små munsbitar på bröd, druvjuice och virgin G&T inte skulle kunna råda bot på en fredagskväll. Med Vasse och några trevliga vänner som sällskap skall jag nog kunna ta mig över det här också.

Trevlig fredagskväll på er alla smalisar, normaltjocka och andra gravidsvulstiga där ute :)

Alltså jag måste bara dela med mig av det här roliga som fick mig att fullkomligt gapflabba i sängen igår. Häromdagen när jag och Vasse pratade lite slött om namn till knodden så avslutade jag diskussionen med att säga att "Tja, det kanske får bli Pyret ändå då". På skämt så klart, för man kan ju inte heta Pyret. Men jo, det kan man visst och det var det som jag skrattade så gott åt igår när jag låg och slöläste artiklar på gp.se via iphonen. Där var minsann en student på hela 24 bast som uttalat sig om det här med SGS-skandalen som pågår just nu i Göteborg och heter alltså heter Pyret Mathison. Haha, jag dör vad kul! Tror ni mig inte så kolla själva här.

Det känns ju fantastiskt bra att veta att om vi mot förmodan ABSOLUT INTE skulle kunna komma på nåt passande namn till skrutten när den tittat ut, så kan den ju alltid annars heta Pyret. Slut på meddelandet.

Här får ni se två saker som redan ligger och väntar på Pyret i alla fall, oavsett vad den må heta. Kaninskallran och napparna fick den i julklapp av tomten :)

För att fortsätta på namntemat...i förra veckan lanserade Statistiska Centralbyrån Sveriges tio populäraste namn på nyfödda för 2010.  Vilket såklart är mycket hett stoff för snart blivande föräldrar! Planerar man att döpa sin dotter till Maja eller sin son till Oscar, så vill man ju kanske veta att det var Sveriges vanligaste namn att ge nyfödda 2010. Eller?

Hela den svenska topplistan från 2010 kan man ta del av här, om man inte redan sett den, men vore det inte roligt att veta vad de oftast döper barnen till i Spanien? Det tycker i alla fall jag som bor här :) Så här kommer Spaniens topp tio lista för nyfödda under 2010:


Vet dock inte hur representativ den här statistiken är för just vår del av Spanien, Baskien, där baskiska namn också är väldigt populära...men lite kul att spana ändå! Ja, det återstår att se vad vi kommer att kalla Pyret, men helst skulle vi nog vilja ha ett namn som funkar på både svenska, spanska och engelska ändå. Namnboken på bilden ovan fick jag i julklapp och den skall jag nog också plöja snart för att få lite mer kött på bena...

Det här med att namnge sin lille knodd är definitivt ett kapitel för sig känner jag. Klart att vi har lite tankar och idéer på namn, men det känns ändå som att vi långt ifrån har spikat något. Mest troligt blir det nog en liten lista med ett par alternativ som vi håller öppna tills vi fått träffa Pyret och känner vad det är för en vi fått på halsen ;) Pojknamn tycker vi känns absolut svårast, så det hade ju varit smidigt med en flicka...fast självklart spelar det ingen roll. Sedan skall man ju ha ett mellannamn också...ja, det är sannerligen inte lätt! Så jag tänkte att man kanske kunde hämta lite inspiration ur släkten?

Min mors sida har sammanställt en fin släktbok med de släktingar som mynnar från min gammelgammelmormor och alla de 17 barn som hon fick. Kanske kan man hitta nåt passande där? Visserligen är den delen av släkten dansk, och jag tror inte att vi skall ha en Karen eller Preben, men många av namnen skulle absolut kunna funka.

Vad sägs om Ejnar, Laura, Anine eller kanske Pål? :) Ja, vi får väl se. Lite roligt med ett släktnamn hade det i alla fall varit.

Nu har vi lagt ca 60% av graviditeten bakom oss och v.25 är här. Känns väldigt bra får jag säga. Magen växer lite för varje dag känns det som och absolut skönast är att glida runt i leggings på dagarna. Än så länge lyser foglossningar och annat jäkelskap med sin frånvaro, så det är jag glad för. Heja! Pyret verkar ha sin mest aktiva period vid 23-tiden på kvällen. Då jäklar sparkas och buffas det som aldrig förr. På dagarna buffar den också runt lite oftast efter att jag ätit eller när jag ligger raklång i soffan.

Jaha, 15 veckor kvar då. När man säger 15 veckor så tycker jag att det låter mycket kortare än drygt 3,5 månad. Märkligt. En sak är i alla fall mest troligt...majmånad lär komma fortfarande än vi anar!

 

Den här filten är en verklig favorit av Pyrets alla grejer som börjat staplas på hög här hemma. Vasse beställde en gosig filt av svärmor (min mamma) i höstas och till jul var den klar. Filten är stickad i det söta Pippitröjsmönstret som matchar tröjan och den lilla mössan som hon också gjort och som jag visat innan här. Åh, jag ser så mycket fram emot att få packa in ett litet runt och glatt Pyre i denna efter sommaren när den ljumna höstsolen ligger på i vagnen eller för all del under kyliga sommarkvällar...

Idag har jag fyndat till Pyret igen! Fast denna gången vart de inga kläder. Nej, jag har fyndat en BabyBjörn bärsele. Jihoo! Hittade ju ingen bra i Ullared, men efter att ha scannat av Blockets utbud i Partille så hittade jag en bara 5min bort med bil. Den har blivit väldigt sparsamt använd och har en stödjande ryggplatta som jag absolut ville ha. 450kr kändes som ett överkomligt pris med tanke på att de kostar mellan 800-1200kr nya. Hoppas vi får en bebis som vill åka i den sedan bara...

Jag har satt ihop ett collage av de vagnar som vi fastnat för under vår spaning i Sverige. Barnvagnsdjungeln var som sagt inte att leka med, men efter att ha klämt, känt, monterat och provkört så lyckades vi enas om tre tänkbara alternativ. Britax verkar vara ungefär en tusenlapp billigare, men annars ligger vagnarna ungefär samma i pris med erbjudanden som finns tillgängliga.

Så som vi resonerat är att vi helst vill ha fyra hjul och då med två mindre svängbara framtill för bättre körkomfort på asfalt och i små utrymmen. Stor varukorg är viktigt för oss eftersom vi inte har någon bil och därför kommer att handla mycket med vagnen. Dessutom vill vi ha en lätt vagn som inte känns klumpig och som dessutom är liten nog att rymmas i vår lilla hiss i huset (vi bor på 8:e våningen!). Efter en del velande fram och tillbaka i butikerna har vi nog också enats om att vi vill ha en duovagn med en separat liggdel (hård med sufflett) istället för mjuklift eftersom Pyret föds i Maj i Spanien...och då känns en hård liggdel mer luftig i värmen än en mjuklift. Utöver dessa krav så fick såklart design och utseende också vara med och påverka urvalet såklart.

Vi uteslutar dock inte helt möjligheten att köpa en vagn av spanskt märke. Det är bara det att vi inte känner till dem särskilt väl...men planen är att snarast botanisera oss bland dem också. En begagnad (svensk) vagn kan också vara ett alternativ om vi eventuellt skulle hitta ett fint exemplar av någon av ovanstående vagnar.

Tankar kring detta?

Jag har ju tidigare visat upp min mors handarbetskunskaper här på bloggen och nu har hon varit i farten igen ;) Haha. När vi kom hem till jul så fick vi beskåda tre splitternya par virkade babyconverseskor som jag tycker är helt bedårande söta. Jag vet egentligen inte hur användbara såna här är till småpluttar, men det är strunt samma tycker jag. När de använts klart kan de få stå på en hylla i barnrummet och bara vara så där söta som bara saker i miniatyr kan vara.

Just nu stickar min mor på en liten kofta i vitt och grönt till Pyret, men jag har lagt in en beställning på ett lapptäcke som jag tror att hon snart kommer att sätta tänderna i. Vill så gärna ha ett stort, fint lapptäcke som lek- och krälfilt till Pyret framöver. Vi har börjat titta lite på mönster och tyger som skulle kunna passa och jag är övertygad om att det kommer bli hur fint som helst! Hur det sedan skall komma ner till Spanien är en annan sak...

Det blev mycket fint i klädväg till Pyret från Ullared. Vi gick loss bland bodys, pyjamasar och dregglisar på babyavdelningen. Byxor fanns det dock inte så mycket av, men ett par jeans fick vi fyndat åtminstone. Fast jag tror nog att vårt lilla knyte kommer att trivas utmärkt i bara bodys också nere i Spanien mitt i sommaren :) Det blandades hejvilt mellan storlek 56, 62 och även lite 68 (stl 50 har vi lite av sedan innan) så nu finns det förhoppningsvis en bra bas för de första månaderna i sommar.

Ja, det finns nåt som heter handskalade apelsiner, enligt mig i alla fall. Handskalade apelsiner är precis som det låter apelsiner som man skalat för hand, så att de kommer ut i klyftor med lite vitt från skalet kvar. Så gillar jag dem just nu! Annars äter vi vanligtvis apelsiner och grapefrukt klyftade med kniv så att skalet sitter kvar, men det är ju inte alls samma sak. Nej, nej. Nu är det handskalade och kylskåpskalla apelsiner jag suktar efter.

Allmän skrock säger ju att det är en tjej om man suktar efter citrusfrukter...men å andra sidan så sägs det också att det är en kille om man är sugen på lakrits. Så det där tror jag inte speciellt mycket på. Andra saker som jag var sjukt sugen på förra veckan var leverpastej och filmjölk...sånt som jag inte kan äta i Spanien.

Pyret fick en himla massa fina klappar till jul, fastän att den lille ju ännu bara ligger och bakas i min mage. Det var såklart väldigt spännande att öppna fina klappar med de allra första småtingen till den lille. Helt mirakulöst så hade vi faktiskt hållt oss ifrån att köpa någoting själva innan jul, bedårande söta sparkdräkter och snuttisar till trots, och det var kanske bra det med tanke på hur mycket vi fick!

Ett par olika set med kläder fick vi såklart i klapparna, men jag visar nog dem lite pö om pö här på bloggen :) Dessa fina grejer ovan tyckte jag var roliga och praktiska att ha. Den stora teddybjörnen var nog mindre praktisk förstårs, men troligen den kramgoaste av alla klapparna. Så himla mjuk verkligen! Om den får åka med hem till San Sebastian eller stanna här i Partille så länge återstår dock att se...

Annars fick vi alltså två nappar för 0-6 månader, en kaninskallra, sötaste pingvinsparbössan av syster S som är smått pingvintokig, gips för att göra hand/fotavtryck, en liten nalle puh och en badcape med laban och labolina på. Bara bra saker med andra ord ;)

Redan v.23 för Pyret alltså? Tiden verkligen flyger fram tycker jag. Nu känner jag mig mer och mer gravid faktiskt, mer så att man tänker på det varje dag än vad jag gjort innan. Speciellt då jag mått så himla bra (inget illamående osv) från första början så har det ofta hänt att jag helt glömt av att vi väntar på nåt litet ändå :)

Magen har vuxit på bra sedan v.20 tycker jag och nu ser man tydligt en rundad, söt mage om man har tajta tröjor på sig. Med större och lössittande tunikor går det dock fortfarande att komma undan med att man bar ätit lite mycket det senaste ;) Den lille krabaten rör sig och buffar så att jag känner det varje dag numera, men den verkar vara mest livlig på sena eftermiddagen och kvällen. Jaha, oväntat med en far som är nattuggla?!?

Jag var från första början inställd på att det var en liten han i magen, men sen några veckor tillbaka så har jag ändrat uppfattning. Vet inte alls vad det beror på men nu tror jag, liksom Vasse, att det nog blir en liten tös ändå. Så spännande att inte veta tycker jag! Känner verkligen att vi valt rätt i att inte "fuskkolla" i förväg.

Ja, magen växer och putar allt mer under tröjan nu. Idag har vi nått fram till en magisk gräns i graviditeten, känns det som i alla fall. Vi är halvvägs! Vi har 140 dagar bakom oss nu och 140 dagar framför oss, på ett ungefär såklart ;) Pyret kommer nog ut när den vill ändå, men klart att halvvägs måste ses som viktig milstolpe!

Jag känner av små buffar dagligen nu, vilket såklart känns superhärligt, men än har inte Vasse fått känna något. Pyret har nämligen inte velat göra sig till känna och hälsa på sin pappa ännu. Men det blir nog av tids nog. Igår fick vi gjort vårt fjärde ultraljud också...tillslut. Vi var på vårdcentralen i nästan två timmar för när vi väl kom in på rummet så ville krabaten inte visa upp sig och röra på sig. Den låg nog och snusade gott fortfarande, så vi fick gå ut och gå lite för att få den att kvickna till. Och sedan tog det ju sin lilla tid innan vi fick komma in på rummet igen, så det var ju mindre kul att hänga där i två timmar. Dock var det klart värt det när vi fick beskedet att allt såg bra ut :) Nu kan vi koncentrera oss på att bara fira jul!

Om Pyret är en flicka eller pojke låter vi dock förbli en överraskning tills maj. För vem vill egentligen öppna sin julklapp före julafton?