Efter att ha missat två tillfällen på den spanska mammakursen, då jag var i Sverige, så hoppade jag idag in i gruppen igen. Tydligen hade de noterat att jag varit borta i alla fall för barnmorskan, som hör och häpna har lärt sig att säga mitt namn rätt bra, trodde att jag hade slutat. Jag förklarade dock snällt att jag varit på semster och sedan var det inget mer med det, dagens föreläsning kunde börja. Det mesta var sig rätt likt. Samma blå madrasser, samma dåliga luft, lika många gravidmagar i vädret men barnmorskan hade bytt de röda lackskorna mot bruna pumps, bara ben och kjol. Verkar som att hela stan känner av att det är sommarvärme ute.


Idag pratade vi förlossning, ur en rätt så teknisk utgångspunkt men också en hel del om smärta och den känslomässiga upplevelsen. Helt klart intressant och ja, barnmorskan var lika teatralisk i sina utsvävningar och demonstrationer idag med. Fantastisk tisdagsunderhållning alltså! Nästa vecka har det utlovats förlossningsfilm för den som vill, annars är man välkommen 30 minuter senare än vanligt om man inte ville titta. Jag tror att jag tar tjuren vid hornen och kommer dit som vanligt nästa vecka jag. Jag menar förlossningsfilm kl. 09:30 på förmiddagen, precis efter en stadig frukost måste ju vara nåt alldeles extraordinärt som man inte vill gå miste om? ;)

Så väntar vi en liten pojk :) Eller ja, det är tydligen 69% chans att det är en pojke, baserat på de svar som jag gett på detta test nedan, som jag hittat här. Well, inte mig emot om det skulle bli en liten påg, men helt ärligt så tror jag inte mycket på det där med skrock. Ringtestet har jag också gjort och då visade det på en tjej, men alla säger att magen ser ut som en riktig killmage. Så nej, vi lägger nog ingen större vikt vid det där men lite roligt tidsfördriv är det. Och om ca 45 dagar har vi förmodligen svaret ändå :)

Kommer det att bli en Flicka eller en Pojke ?
Om en fråga inte stämmer in alls så hoppa över den. Är det något alternativ som båda förslagen stämmer på så kryssa för bägge

Godmorgon! Vi har sovit gott hela gänget efter en händelserik gårdag. Lite sovmorgon tyckte vi att vi kunde unna oss och nu förbereder vi för att ta med frukosten ut till en park. Vädret den här helgen är så underbart att vi inte vill ödsla dyrbar soltid inomhus. Därav förmiddagens inplanerade utomhus frukost!

Undertiden vi fixar till lilla frukostkorgen så får ni en smygtitt på barnvagnen som numera står upppackad i vardagsrummet. Jag blev så glad när jag kom in och fick syn på den igår och självklart så blev det ett testvarv runt i lägenheten :) I nästa vecka skall jag testa den mer och montera på och av alla delar med mera. Så då får ni se lite fler bilder på den. Detta blir som sagt bara en liten smygtitt ;)

 

 

Jag är så himla glad för den här tjusiga lekfilten som än en gång händiga mamma (blivande mormorn) har sytt till Pyret. Ganska tidigt la jag in en beställning på ett stort vadderat lapptäcke som man kan använda som lekfilt och vips så var det klar :) Vi har mycket av öppna golvytor i vår lägenhet i San Sebastian så det kommer vara perfekt att lägga ut den här filten för Pyret att kräla på så småningom. Tycker verkligen att den blev jättefin i de här glada färgerna med och så gillar jag att den är vändbar med blommigt tyg på baksidan. Alla borde ha en sån här händig mamma i bebistider tycker jag.

 

 

 

I den här gamla, fina vaggan sov min mamma för si så där 45år sedan. Den har stått i mormor och morfars källare i en herrans massa år tills den alldeles nyligen fick se dagens ljus igen. Hade vi bott i Sverige så hade nog Pyret med all säkerhet legat i denna vaggan de första månaderna, men det är ju tyvärr lite problematiskt att få med sig den till Spanien. Eventuellt får Pyret sova där i lite till sommaren när vi kommer till Sverige och hälsar på. Vi får väl se. Mamma tycker i alla fall att det är hemskt roligt att göra i ordning den gamla vaggan igen och hon har tänkt att sy ett volangtyg att fästa runt utsidan på den med. Sött åt sött.

 

Nu är det lunchdags och jag är åter från förmiddagens tur runt staden i ärenden. Jag har hämtat ut en gratis gravidbox på apoteket (Baby to be) och så har jag varit på biblioteket och lånat hem några böcker. Lite smått och gott om förlossning, amning och första tiden med bebisen lånade jag och därmed fick jag även skaffat lånekort här i Partille :)

 

Förresten, luktar det inte hemskt gott på biblioteket? Läste för ett tag sedan i tidningen att fler och fler bibliotek lägs ner. Skamligt tycker jag! Det är ju nåt alldeles underbart med tysnaden och lukten inne på biblioteket. Gamla nötta böcker i pryda rader och bibliotekarier med helskägg eller också iklädda batiktunikor. Allt är precis som det skall vara och som det alltid har varit. Underbart ju! När jag var liten gick vi ofta dit för att låna böcker och det fanns inget roligare än att få välja vilka man skulle ta med sig hem den här gången. Så biblioteken måste allt få finnas kvar tycker jag, för jag vill kunna ta med mina barn dit i framtiden! Ja, detta var bara en liten parantes i dagens inlägg.

 

I alla fall så tänkte jag att det kanske var dags att börja förkovra sig lite mer i bebis- och mammalitteraturen nu. Innan har jag läst den här boken som jag för övrigt tyckte var superrolig och lagom informativ. Att skumma igenom de här tre lånade böckerna under veckan, nu när jag är i Sverige, tror jag blir alldeles lagom förberedande utan att man för den sakens skull hamnar i något läge av "information overload". Dock hade jag även hoppats på att få med mig Gudrun Abascals bok "Att föda" hem också, eftersom jag har fått uppfattningen att den boken närmast beskrivs som bibeln för havande kvinnor. Tyvärr var den utlånad på biblioteket jag var på, men den fanns visst på ett annat 10 minuter bort. Det återstår alltså att se i fall jag trotsar och inte läser Gudruns bok eller om jag kryper till korset och lånar eller köper den med ;)

Pyret i magen har mer och mer gått över till att omnämnas som kulan av mig. Det har blivit så naturligt i och med den påtagligt riktigt runda kulan som sticker ut. Den ser verkligen klotrund ut! Fast jag säger fortfarande Pyret när jag pratar om den lille som rör sig där inne såklart. Reaktionerna från familjen nu när man kommit hem är att magen verkligen växt och de tycker att den står rätt ut nu. Hehe. Ja, det gör den väl. Och med all rätt också kanske? Det är ju faktiskt mindre än 8 veckor kvar nu och bebisen förväntas vara ca 40cm lång och väga strax runt 1800gram. Lite fostervatten med mera på det, och man får nog en rätt stor mage vid det här laget :) Men det är klart att för dem som inte sett mig "live" sedan i v.24 så är det ju såklart en stor skillnad.

Jag tycker magen är superfin och trivs faktiskt väldigt bra med att ha den i vädret :) Klart att det börjar märkas att tyngdpunkten har förflyttats en del och att det får konsekvenser för ryggen om man inte vilar den med jämna mellanrum, men så är det. Jag tror att Pyret har vänt på sig nu och ligger med huvudet nedåt. Det kände jag indikationer på redan förra veckan och dessutom gillar den att gosa upp sig långt ut till höger i magen om kvällarna. Det känns som att det är en liten rumpa som trycker sig utåt där då och ett litet knä som brukar hamna någonstans mitt på magen, vid naveltrakten ungefär....men helt lätt att veta är det ju inte. Den håller mest på att vrida sig nu, sträcker på sig och jag känner hur den skruvar sig till och från. Ibland kommer det en rejäl spark men annars så våbblar oftast hela magen till bara, när den hittar på nåt explosivt där inne ;) Det är en underbar känsla att bära på denna lilla skatt!

Då var första tillfället på mammakursen avklarat och jag känner mig bra mosig i huvudet efter 2 timmars föreläsning på spanska, i en vad som kan beskrivas som närmast tropiskt tempererad källarlokal. Jisses. Om det överhuvudtaget fanns luftkonditionering där inne så hade de sannerligen glömt att slå på den. Vi var 20 st magar (och kvinnor såklart) som trängdes i denna lilla lokal, utplacerade på blåa små madrasser som pimpats med färgglada kuddar. Där fanns en och annan basklugg i skaran minsann och många var nog runt 35år, men visst fanns det även ett par med mammabonding-potential åt mig med. Skoj!

Ungefär hälften av gruppen väntade barn nummer 2 eller 3 och det verkade som att alla var beräknade till någon gång i maj. Fråga mig inte vad dem hette, lyckades inte snappa upp många namn förrutom de allra enklaste som Maria eller Lucia då. Mitt namn gav som vanligt upphov till en hel del huvudbry och barnmorskan frågade nog tre gånger hur man egentligen uttalar Pernilla. Jag tror att det slutade med något i stil med Parnija ;) Fasen jag skulle nog ha kört på mitt spanska alterego istället, som jag så ofta nyttjar här. Helena, eller Elena som dem säger, funkar nämligen alltid utmärkt i alla sammanhang och då det är mitt andranamn så heter jag ju faktiskt så också.

Nåväl, åter till kursen. Barnmorskan som föreläste var fullkomligt lysande. Denna späda 50-åriga kvinna, med kort flygigt mörkt hår som för dagen sportade röda klackskor lite á la cirkusstil, förhöjde helt klart totalupplevelsen. Hade det inte varit för henne så tror jag inte att två timmar i den där källarlokalen hade flugit fram så fort och kvinnorna längs madrasserna utmed väggarna hade nog inte vågat säga särskilt mycket heller. Hennes entusiasmerande sätt att föreläsa på, kombinerat med härligt spanskt gestikulerande, ett välnyanserat minspel och stundtals snudd på skådespeleri, var verkligen uppiggande. Hon fick i alla fall mig att dra på smilbanden flera gånger när hon bland annat ståendes på alla fyra, eller liggandes på rygg med de röda klackskorna i vädret, gladeligen demonstrerade stretchövningar för rygg och bäckenbotten. Detta för att stunden senare ha rest sig upp och teatraliskt fortsatt understryka gravitionens inverkan och förbannelse på den havande kvinnans svulstiga kroppshydda. Underbart!

Tempot på kursen var rätt intensivt, eller också så bara upplevde jag det så eftersom hon pratade fort och kastade sig mellan ämnena. Till min stora glädje så märkte jag att jag i alla fall hängde med bra och förstod det mesta som sades. Yeey! Skönaste inslaget var helt klart avslappningen på slutet. Då fick vi sjunka ihop på madrasserna, det släcktes ner och hon satte på ett avslappningsband, som verkligen var ett gammalt kassettband! Dock var volymen lite låg tycke jag så det enda jag lyckades uppfatta var frasen "Un poco más y un poquito más" som den mullriga mansrösten verkade upprepa gång på gång. Strunt samma, behagligt var det i alla fall.

Annars så fick vi oss en detaljerad beskrivning av livmodern och hur denna muskel egentligen fungerar. Mycket fokus under dagens kurs lades på sammandragningar och den karismatiske barnmorskan gick halva laget runt och tryckte på våra magar. Sedan vidrörde hon ämnen som motion, kost, vikten av vila sig och lite kort om förväntningarna på förlossningen samt några andningsövningar. Och sedan sades förmodligen en massa annat med som jag inte uppfattade eller också glömt. Som sagt det var rätt tvära kast!

Summa summarum så var kursen klart över förväntan för min del och jag ser fram emot att fortsätta att gå dit. Synd att jag nu missar de två kommande tisdagarna när jag är i Sverige, men sedan planerar jag att hoppa in i gruppen igen. Jag menar jag måste ju bara se vad de där röda klackskorna hittar på härnäst och håller vi dessutom det här tempot framöver så lär vi vara färdigcertifierade blivande mammor långt innan kursen är slut om 8 veckor ;)

Idag skall jag börja en förberedande mammautbildning på vårdcentralen här. Jag säger mammautbildning, även om dem kallar den föräldrautbildning trots att de blivande papporna inte är välkomna. Japp, ni hörde rätt. Detta är alltså en 8 veckor lång förberedande kurs bara för havande kvinnor. När en av mina vänner hemma i Sverige fick höra detta så höll hon på att gå i taket. Hon tyckte att detta var väldigt kränkande för de blivande papporna och menade att det för tusan är som 50-talets Sverige! Och ja det kanske det i och för sig är, men man får helt enkelt ta seden dit man kommer.

När jag frågade min barnmorska varför inte de blivande papporna skulle vara med så svarade hon bara att kvinnorna brukar prata och öppna sig mer om männen inte är med, så de tycker helt enkelt att det är bättre så här. Jaha, så var det alltså med den saken.

Nu skall jag i alla fall påbörja den här mammutbildningen idag, som sträcker sig mellan den mycket udda tidpunkten 09:30-11:30, och det skall bli fasligt spännande! Spännande att se hur många vi blir, spännande att se om jag hänger med (allt är såklart på spanska), spännande att se om alla kvinnorna är alternativa 30-plusare med baskiska helluggar (standardfrisyren i den här stan) och såklart extra spännande att se vad vi skall göra/prata om! Det hade ju varit himla roligt om man skulle ha turen att träffa någon trevlig och lika rund som en själv numera att börja umgås med också, men vi får väl se. Nu är det bara 30 minuter tills det börjar så jag skall nog ta och röra på mig. Känslan är att det här nog kan gå lite hur som helst, så räkna med en utförlig rapport i eftermiddag :)

 

Det gick så bra så bra hos doktorn i morse. Intyget är nu fixat så att jag kan resa hem på torsdag...om de nu vill se ett intyg på flygplatsen vill säga. Det känns i alla fall skönt att vara på den säkra sidan, för det hade ju varit bra snopet om man blev nekad ombordstigning! Den trevliga doktorn var riktigt trevlig idag med, han skrattade mycket och jag behövde bara fråga en gång efter intyget, så det blev inte mycket till strid ;)

 

Annars så fick jag recept på nya vitamintabletter och så fick jag även kikat till lilla Pyret en snabbis med. Det hade jag inte räknat med så det var skoj! Jag han se ett hjärta som slog och en liten hand som vinkade åt mig. Sötisen! Alla värden såg fina ut och tydligen så klarade jag även sockerbelastningen som jag gjorde för en månad sedan.

 

Nu blir nästa besök ett tillväxtultraljud som vi skall göra i v.35. Det är standard att göra 3 st ultraljud här under graviditeten. Normaltsätt gör man ett i vecka 12, ett i vecka 20 och sedan ett i v 35, fast vi har av olika anledningar redan hunnit med ett par extra :) Hur som helst så skall det bli väldigt skoj att få glutta på Pyret igen om 4 veckor. Tänk då är den ju så gott som färdigbakad nästan!

När magen liksom hoppar till helt av sig själv och kläderna i garderoben mysteriskt nog bara blir trängre och trängre, så är det klart att man ändå börjar ana vad som är i görningen. Och samtidigt inte. Idag är det 70 dagar kvar tills den lilla skapelsen, hälften mig och hälften älsklingen, beräknas se dagens ljus. Så mycket tid man ägnar åt att fundera på hur du ser ut, hur du kommer att vara, om du är en liten tuff tös eller en snäll liten pöjk...och ingenting utav det vet man.

Det är som att hjärtat har en aning, men hjärnan kan inte rent logiskt knäcka tankenöten att det faktiskt skall komma ett vackert, självständigt litet liv ut ur en. Om 70 dagar tror jag att vårt liv kommer att bli något helt annat mot vad det tidigare varit, något som faktiskt inte går att föreställa sig, starka små magsparkar till trots. Vår fina lilla skatt <3

 

Tänk att så här liten var du när vi fick se dig på ultraljudet för första gången, ynka 3,5 cm lång. Och nu är du mest troligt nästan 40cm lång. Vilket mirakel.

Ingen skall komma och säga att jag inte tar min ansvar som gravid kvinna i trimester tre inte. Nu växer bebisen i magen med i snitt 27gram/dygn och kroppen behöver därför ca 500 kcal extra om dagen, har jag läst. Jo, jo jag tackar jag. Det märks! Jag är så himla hungrig numera och frukost är det absoluta favoritmålet :) För det är ju så mysigt att börja dagen med en rejäl frukostbricka i fåtöljen här hemma, med datorn framför sig och ena handen vilandes på kulan. Detta samtidigt som solen skiner in snett genom vardagsrummet och jag klurar på vad jag skall hitta på för dagen.

 

Nej, det har inte kommit någon påringning inifrån magen alltså, men the real life Pyret har hört av sig! Ni vet i det här inlägget så skrev jag och skojade lite om att Pyret kanske kunde vara ett alternativ ändå på vår lilla knodd. Om vi nu inte skulle kunna komma på nåt annat, för det visade ju sig att det finns folk som faktiskt har Pyret som tilltalsnamn. Detta blev jag ju varse om när jag såg en kille på 24år vid namn Pyret som var omnämnd i tidningen. Och det är alltså just denna Pyret som nu har hört av sig med en kommentar här på bloggen!

 

Så här löd kommentaren:

 

”Råkade hamna här och såg att du minsann skrivit om mig ;)
Jepp jag heter Pyret! Det är roligt med ett udda namn, men jag får en del frågor om mitt namn. Folk tror inte man kan heta Pyret. Men jag är praktexempel på det :)
Lycka till med bebisen! /Pyret”

 

Haha, detta är ju fantastiskt roligt! Undra om det finns tjejer som heter Pyret också? För nu tror ju både jag och Vasse att det kanske är en liten tjej i magen. Pyret Chis alltså. Hm, det tål att tänkas på ;)

Så blir vi kvar här i Spanien. Vi har alltså inga som helst planer på att åka hem inför förlossningen som en del utav er har undrat över. Det var ett rätt enkelt beslut att fatta då vi helt enkelt inte ser det som ett alternativ att åka till Sverige när det väl vankas barnafödsel. För faktum är att det är rätt logistiskt opraktiskt att vänta barn i ett land, för att sedan föda det i ett annat :)

 

Både jag och Vasse känner att nu bor vi här i San Sebastian och det är vår bas att utgå ifrån. Sjukvården är väldigt bra i den här relativt rika delen av Spanien och hittills har vi bara varit nöjda med det bemötande vi fått. Jag har heller ingen lust att åka hem flera veckor innan beräknad födsel, bo hos mina föräldrar, för att sedan ha Vasse kvar här i Spanien på någon slags standby. Nä, så vill vi helt enkelt inte ha det.

 

Jag må vara lite knäpp som frivilligt skrivit upp mig på att föda barn i främmande land, där vi dessutom inte behärskar språket till fullo, men det är vårt val och jag tror att vi kommer att greja det galant tillsammans. Modigt eller dumdristigt? Vad vet jag. En erfarenhet rikare blir vi oavsett och det är ju egentligen först i efterhand som det går att uttala sig om det var rätt eller fel beslut.

 

 

 

Dem här två söta seten i storlek 50 skall vi ta med till sjukhuset åt ett helt nyfött litet Pyre i maj. Längtar <3

Japp, mina vänner. Idag går vi in i v.30 och det betyder att vi har börjat nosa på den sista fjärdedelen av den här graviditeten. Tjohoo! Magen växer på i maklig takt tycker jag och Pyret verkar nöjd och belåten. Nu har man ju inte jättemycket att jämföra med här kanske, men jag inbillar mig ändå att vi än så länge verkar ha en ganska lugn bebis i magen. Ibland kommer den in i små sparkintervaller eller också så bara sträcker den ut sin fulla längd till max där inne, men som det verkar på andra gravida så tror jag ändå att den är rätt lugn av sig. Som sina föräldrar då ;) Dessutom verkar den ligga lågt med fötterna neråt än så länge, för jag har inte känt av en enda spark upp mot revbenstrakten eller ens ovanför naveln tror jag.

Tänk nu är det bara tio veckor kvar (hoppas jag) tills vi får se vem lilla Pyret egentligen är! Det är ju rätt galet faktiskt...sa jag 10 veckor?

I helgen inhandlades en skötväska till Pyret. Jag hittade den egentligen i förra veckan, men sedan gick jag ett tag och värkte och funderade. Har länge varit inne på att skaffa en Kånken Fjällrävenryggsäck som skötväska för jag tycker att dem är så fina och så verkar det praktiskt att slippa ha väskan på vagnen...men så råkade jag då springa på den här väskan, plus att en ny Kånken är inte billig!

I lördags tog jag i alla fall med Vasse till butiken, Zara Home, för att se vad han tyckte. Där och då så lyckades vi faktiskt att bestämma oss för att jo, detta tror vi är en fin och bra skötväska. Dessutom var den nedsatt till 50% så det kändes som ett riktigt kap. Väskan är rätt stor, men jag inbillar mig att det är bättre med en väska som är nästan för stor, än en som är för liten i alla fall. Sedan tycker jag att färgerna är så härliga och jag tror att den kommer att lysa upp vår svarta vagn snyggt. Enda nackdelen är väl att det är en tygväska då, men vi är optimistiska om vädret och så bor vi ju trots allt i Spanien ;) Hehe. Regnar det så får den väl helt enkelt åka under vagnen då.

 

 

 

 

Skumbad alltså. Avnjöt ännu ett igår eftermiddags med kanske aningens för mycket skum i, men härligt var det. Idag går vi in i v.29 med Pyret i magen och jag fattar knappt vart veckorna tar hän. Det känns i alla fall som att långa skumbad är väldigt prioriterat just nu, eftersom det lär vara en av många saker som inte riktigt kommer att hinnas med så ofta sedan. Om en si så där 11 veckor snackar vi alltså. Hjälp! Tror verkligen inte att vi har en aning om vad som väntar oss då, men jag vill tro att det kommer att bli fantastiskt så länge vi tar det onda med det goda. Åtminstone verkar det ju så när man klickar och läser runt på andra mammabloggar. Blir livet bättre som föräldrar? Ja, det verkar nog faktiskt alla slående överens om. Lite tuffare absolut, men också lite mer rosenskimrande guldkantslikt. Åh, det tror jag att jag kan skriva upp mig på faktiskt.

Klart att ni skall få se en magbild också så här i ny vecka och allt. Fast denna veckan tar vi den ur en ny vinkel och i en lite ny skepnad också ;)

 

 

Här är vi, bulan och jag. Ibland tycker jag att den putar ut som bara den för att senare ha sjunkit ihop igen. Antar att det är lilla Pyret som testar sina förmågor och sträcker ut sig ordentligt emellanåt. Häromkvällen var förresten första gången som Vasse fick agera lyftkran och hjälpa mig upp ur stolen när vi tittat på tv i lillarummet. Tur att han tränar på bra han, för det lär ju bara bli tyngre och tyngre last framöver. Haha. Till mitt försvar kan jag i alla fall tillägga att det var en sjukt låg stol (läs strandstol med lutning) som han fick hjälpa mig upp ur. Det är faktiskt knappt att normalt övergödda personer kan ta sig upp ur dessa stolar utan att fälla sig åt sidan och kravla upp på alla fyra. Så det så.

Då har man invigt sina första gravidleggings då med. I ärlighetens namn så vet i tusan om jag tyckte att de var så sköna. Föredrar nog ändå mina vanliga leggings (som jag köpt i en större storlek) och som slutar under magen. Dessa gråa kan man ju dra upp till öronen nästan känns det som och jag gillar inte riktigt att ha magen täckt så där. Hm, vet inte om det beror på att jag inte är stor nog ännu eller också är jag redan för stor för att trivas i dem? De ser sjukt osexiga ut på när man displayar dem så här i alla fall, men det bjuder jag på idag ;)

 

Nu är det klart att taxfamiljen kommer att utökas med en Britax B-smart 4, alltså barnvagnen som vi beställde igår. Tjoflöjt! Vi är sedan tidigare stolta ägare till den här söta lilla taxen som jag fick av Vasse i 25-års present. Den kommer från Zara Homes barnavdelning och är så gulligt uppnosig tycker jag. Den skall för övrigt få stå under Pyrets spjälsäng sedan och hålla utkik.

 

Det känns jäkligt bra med vagnen som vi valt nu i alla fall och vi hoppas att det kommer att kännas lika bra när den levereras om 6 veckor! Det blev alltså punkteringsfria däck till slut och ett helt resekit beställt med sittdel, liggdel och babyskydd som alla går att klicka i chassit. Vi valde svart tyg med silverfärgat chassi för att det håller nog bäst i längden rent slitagemässigt och så tror jag att man (vi) inte tröttnar lika lätt. Lite färgglada filtar, en skötväska och kanske ett solparasoll i någon fin färg får pigga upp vagnen sedan istället.

 

Babyskyddet fick i alla fall turkos klädsel, så där svävade vi ut lite ;) Vagnen är beställd från denna tyska sidan som en kompis tipsat om och det var till och med gratis frakt inom EU. 510 euro för alltihop inklusive regnskydd, det kallar jag ett kap! Dessutom har vi ju provkört den här när vi var på barnvagnsjakt hemma i Sverige så vi vet att den känns bra och att den är lätt att montera ner o.s.v. Wihii!

 

 

 

Ny vecka och här kommer en bild på mig och den nyfikna magen. Tycker det är roligt att tänka att det är en nyfiken mage för den ligger ju faktiskt alltid steget före mig vart vi än går ;) Ja, den sticker ut så där nyfiket liksom. Det känns som att det har hänt en del med midjemåttet de senaste två veckorna och nu är den så där härligt gravidrund utan att för den sakens skull se helt extremt stor ut. Jag känner mig så fin och ståtlig med min kula jag. På torsdag går vi in i v.29 och då är det bara 3 veckor kvar tills jag åker hem till Sverige och hälsar på. Undra hur mycket magen har hunnit växa tills dess? :)