Så här såg det ut i morse när vi hade riggat för kanske årets viktigaste händelse. Jag pratar såklart om första avsnittet av julkalendern. Wohoo! Premiärnerverna hade infunnit sig och det var med stor andakt som första avsnittet rullade igång på skärmen. Tack svensk public service för att det går att se detta program från utlandet med! Som jag har längtat efter denna julkalender. Ja, lite sedan den senaste tog slut förra julen faktiskt ;) För det är ju bara något alldeles magiskt med de här 24 avsnitten. Fastän att man redan efter två avsnitt såklart har lurat ut hur det hela kommer att sluta. Men det gör ingenting, det är resan dit som är hela nöjet.

Och nu till viktigaste. Recensionen. Tjuvarnas Jul heter alltså årets julkalender och den tydliga Charles Dickens-känslan som utlovats infann sig direkt. Fantastisk berättarröst, snö som yrde och tidsenliga kostymer som verkligen satte an den rätta tonen tycker jag. Juligt som attan kändes det och den gammaldagsacharmen tillsammans med Gustav Hammarstens pricksäkra humor ger mig rysningar. Åh, det här kommer att bli bra!

Nu får mannen börja ta riktiga långfrukostar med mig om mornarna om vi skall hinna titta på både julkalendern och rapport. Oj, oj. Han kommer nog inte att komma iväg till jobbet före kl. 10 under decembermånad, skulle jag tro.

Tur då att vi bor i Mañanaland och att mannen är forskare. Ni förstår forskare jobbar med förtroendearbetstid och jobbar lite...tja, hur som haver och hipp som happ. Ja, lite när deras geniknölar gnuggas motsols samtidigt ungefär. Haha, en dag skall jag skriva er ett inlägg om hur livet som forskare är. Eller ja, hur det snarare verkar vara ur en högst subjektivvinkel. Jag ser redan titeln på inlägget framför mig. " Forskaren - i jakten på det okända" eller nej, vänta. "Forskning som yrke - en forskarfrus betraktelser och iakttagelser". Eller kanske bara "Forskaren - Jobba eller inte jobba? Det är frågan". Jag suger lite på den karamellen och återkommer.

Vafalls? Det här inlägget skulle ju handla om julkalendern!

På allmän begäran länkar jag nu till receptet på kladdmuffinsen som jag bakade i söndags. Det är alltså inte mitt recept utan det är hämtat härifrån. Ja, jag är lat som inte orkar skriva ut receptet här på bloggen och göra ett snyggt inlägg om det. Men har du bakat kladdkaka förr (vem har inte det?!?) så är du nästan hemma.

Basen till muffinsen är nämligen likadan som när man gör en vanlig kladdkaka. Bara häll smeten ner i muffinsformar istället för i en springform. Fyll formarna till ungefär hälften och sätt sedan in dem in i ugnen på 160 grader i ca. 15 min. Därefter gör man alltså den smarriga chokladkrämsglasyren som skall ligga ovanpå muffinsarna. Vilket också gör dem helt oemotståndliga och superchokladiga. Föj receptet via länken ovan till punkt och prickar så får du säkerligen till lika goda muffins som vi fick i söndags. Svårare än så behöver det inte vara att stilla ett chokladbehov i juletid. Dock skall tilläggas att min smet bara räckte till 8st muffins och inte 15st som det stod i receptet.

Okej, här kommer den inspirerande bilden på kladdmuffinsarna igen så att ni skall bli riktigt sugna på att ta fram bunken, sleven och muffinsformana nu direkt. Bara gör det.

Inget luktar väl som havet? Inget är lika rofyllt att titta på och fyller en med feel-good-känslor. Bah! Jag kommer nog för alltid att minnas dagarna här i San Sebastian, med tio minuters gångväg till det stora blå, med ett leende. För aldrig kommer vi väl att bo så här nära saltstänk igen?

 

Nej, jag tror nog inte det. Så det gäller alltså att passa på att njuta. Så här i vintertid, ja det är väl det nu, så känns de tre stränderna i staden rätt övergivna. Sommarens hundratals, glada badgäster lyser numera med sin frånvaro och det känns svårt att föreställa sig hur vi låg här som packade sillar i augisti. Nu är det mest hundägare som lekar apport på de öppna sandytorna och en och annan barfota vandrare som traskar i vattenbrynet. Och så jag då som powerwalkar förbi i min lila träningsjacka ;) Härligt! Och vilken rumpträning desstom när man slirar runt i sanden. Rena toningpasset för bakdelen är vad det är. Heja mig.

 

 

 

 

 

Söndagens Cookie Party blev aningens småskaligt för att kanske kallas ett party, men visst blev det bakat  i Paulinas kök minsann. Vi knådade och kladdade ihop tre olika recept medan vi lyssnade på julmusik och pratade bebis samt Canadaflytt. Killarna höll till i vardagsrummet i princip hela kvällen tills vi ropade in dem för att avsluta lussekattsbaket. Innan vi provsmakade sötebrödsrubbet så beställde vi förnuftigt nog hem indiskt till middag från en restaurang som vi velat prova ett tag. Oj, så gott, både det indiska och sötebröden alltså :)

 

 

I Paulinas och Brunos lägenhet hade de gått all in med juldekorationen redan. Det var som att kliva in i en ombonad, julig, liten sagovärld. Jag blev lite avundsjuk på granen jag, även fast den var av plast. Så himla mysigt bara.

 

 

Paulinas recept som vi bakade var dessa fantastiska småkakor med persikomarmelad. Farligt goda!

 

 

Jag föreslog att vi skulle baka kladdmuffins. Testade ett nytt recept med en chokladglasyr som man toppar muffinsen med när de kommit ut ur ugnen. Väldigt chokladiga, men ack så goda om man är på det humöret.

 

 

Sen var det då dags för killarna att visa upp sina färdigheter med lussesmeten. Det gick rätt bra även om vissa lussekatter fick en....eh...lite annorlunda form. Bruno lyckades göra en lussekatt som blev fullkomligt dränkt i mjöl och många skratt blev det när dessa grabbar showade loss i köket. En störtskön baksöndag helt enkelt. Ibland behöver man lite hjälp och en spark i baken av en vän för att komma igång bara.

 

Idag är en måndag så god som vilken annan att smäcka på rikligt med ost, sås och pasta för att sedan falla i matkoma. Canneloni blir det såklart! Idag har jag fyllt mina med kyckling, svamp, broccoli (japp fortfarande poppis) och lök som fått koka samman med lite grädde och hönsbuljongtärning. I botten av formen, uppimpad tomatsås, på toppen hemlagad bechamelsås (jo, jo). Som grand final snudd på snuskiga mängder mozzarellaost som fått smälta sig gyllenbrun i ugnen. Just det en sallad med riven morot skall få balansera upp denna annars så näringsriktiga måltid också ;) Glömde jag verkligen att säga det? Hepp. Nu äter vi!

Ja så här ser alltså vår fina stad, Donostia-San Sebastian, som det oficiella namnet är ut i novemberskrud. Lite mildare klimat, men fortfarande har vi sol och rätt behagliga 12-16 grader. Vi tog en underbar promenad i eftermiddagssolen i lördags bara jag och Vasse. En sån där finpromenad på spanskt vis. När man tar på sig sina bästa kläder och bara flanerar runt. Världsvant i makligt tempo. Kanske förbi en glasskiosk till och med. Här pratar vi alltså inte nån svensk, svettig powerwalk. En sån promenad gick vi alltså i lördags, en av novembers sista dagar. Tänk att det snart är december ändå. Galet är vad det är!

Ett serveringsfat, ett nyinköpt block ljus med rött sidenband, tre sorters kola och två gamla ljushållare från Zara Home blev en vacker juldekoration att ställa på soffbordet. Lite grann man-tager-vad-man-haver-mentalitet över det, men hey, jag tycker det blev rätt tjusigt :) Ibland behövs det inte så mycket mer för att piffa upp och få in lite julfeeling i hemmet. Första advent är bra mysigt faktiskt. Tre advent kvar och sedan är vi hemma i Sverige igen med julafton bara några dagar bort. Underbart!

 

Hoppas ni myser med glögg, pepparkaka, tända ljus och julmusik på första advent hemma. Här skall påsen med skumtomtar öppnas och ätas med andakt. Får nog portionera ut dem så att de räcker hela vägen fram till jul...

...visserligen hänger där inga hästar, grisar och pepparkakor, men fint är det. Julskyltningen runt omkring i staden har tagit fart denna helgen. Första julen i San Sebastian för mig och det skall verkligen bli spännande att få ta del av julmyset. Kan tänka mig att denna lilla stad med sina 180.000 invånare och många små, lokala butiker kommer att kännas som ett riktigt litet Kapernaum så här i juletid.

 

Julskyltningen är mer av den gamla skolan här. Träsnidade figurer som rör sig och spelar, låtsas snö som faller och små julkrubbor med jesusbarnet i fönstren. Inte så modernt, silvrigt och svenskt stilrent liksom....tänk er Åhléns julskyltning hemma och sedan raka motsatsen, så har ni julskyltningen i San Sebastian!

 

Skyltningen med skidbacken på bilden ovan fick vi syn på i en exklusiv herrbutik igår när vi promenerade genom staden på kvällen. Det såg så himla idylliskt ut med barnen som fullkomligt kastat sig fram för att se med näsorna tryckta mot rutorna. Helt stumma av beundran satt de där som små ljus och beskådade det lilla miraklet till skidbacke med lift och allt. Det kändes som att man färdades minst 50 år tillbaka i tiden på en sekund. Till en tid då barn faktiskt fascinerades av andra saker än tv-spel och svindyra mobiler. Det var en fin stund :)

Här har vi laddat upp med färska hallon i mjölk, cappucino, ljummen baguette, melon och apelsin. Laddat upp för vaddåkan man fråga sig? Tja, laddat upp för lördag antar jag. Helgfrukost smakar sannerligen som guld i mun. Nu funderar vi som bäst på att gå ut och sträcka på bena lite nere vid havet. Andas in lite saltvattenbris och samla på oss D-vitamin i höstsolen. Ikväll blir det mest troligt filmkväll för två här hemma. Så där lagom ambitiöst en lördagkväll att se minst två filmer och käka popcorn tillsammans. Just the way I like it.

 

Imon kväll skall vi gå på "Cookie Party" hos Paulina. Har aldrig varit på nåt liknande innan men tydligen tar man med sig ingredienser och recept till valfri kaka som man sedan bakar och delar med de andra. Paulina är väldigt exalterad över detta :) Jag tänkte att det blir ett perfekt tillfälle att få bakat de där lussekatterna som jag tänkt baka hela veckan. Killarna på partyt? Ja, de har tänkt att dricka öl i soffan och spela Wii. Könsstereotypt så det skriker om det alltså.

Här gick vi i morse, på vägen till vårdcentralen, jag och Vasse. Skönt att det bara tar 5 minuter att gå dit eftersom jag tycker att vi springer där mest hela tiden numera. Jag har nog aldrig i mitt liv träffat så här mycket vårdpersonal och suttit i väntrum som nu.

 

Med tanke på att det tar sin tid att springa ner vårdcentraler och ibland sitta och vänta olidligt länge på att bli uppropad (trots bokad tid). Så är jag rätt glad att jag inte jobbar just nu. Det hade varit så otroligt stressande att sitta där, vänta på att bli uppropad i 45min, vetandes att man skall jäkta tillbaka till ett jobb som kanske ligger på andra sidan stan. Lyxigt att slippa, jag vet, men så otroligt skönt det är ändå just vid dessa tillfällen. Stress finns liksom inte på min karta nu för tiden. Visst, klart att det kan bli nästan osunt stressfritt emellanåt också. Men med tanke på vilket hektiskt liv jag levt i perioder, så har jag inga problem med att välkomna mitt nya stressfria liv med ett leende och utan minsta ångest. Faktiskt.

 

Besöket hos barnmorskan gick förövrigt hur fint som helst. Vi fick höra hjärtljuden på bebisen i magen. De slog snabbt och bestämt. Vikt och blodtryck avhandlades och det blev guldstjärna i kanten på båda dessa värden. Den 21 december, precis innen vi åker hem till jul, så skall vi göra ultraljudet med stort U. Ja, tydligen det viktigaste ultraljudet under hela graviditeten som görs i v.20 här. Hjälp! Tur att vi fått rutin nu då med våra tidigare 3 gjorda ;)

 

Först ville de i receptionen boka in oss på ultraljudet någon gång mellan den 22-28 dec eftersom barnmorskan skrivit så på pappret. Då fick vi snällt förklara att det går inte. Större delen av perioden den 22-28 dec kommer vi nämligen ligga i soffan i Partille. Där vi prickskjuter praliner i munnen, med Aladdinasken på magen och har svårt att bestämma oss för om vi skall behålla duntofflorna på eller av. Okej, så detaljrika var vi kanske inte, men som tur var så kunde vi få komma dit den 21 dec istället. Tack för det.

Min mor är en riktig hejare på att sticka, virka och sy. Ja, hon älskar det där med handarbeten helt enkelt. Något som hon tyvärr inte fört vidare med generna i modersmjölken till varken mig eller min syter dock. När vi var små så tyckte vi nog mest att hennes stickade tröjor kliade om de inte var gjorda i renaste bomull, men nu när man själv väntar smått så ser man på hemmastickade tröjor med helt andra ögon.

 

Nu skulle man ju kunna tro att min mor är en så där 65 år som sitter hemma på kammaren och knåpar, men se där, det är hon inte. Snarare 45år...och blivande mormor! Men jag måste säga mamma att det här med handarbeten gör du bra, så fortsätt men det, även om det plussar på mormorspoängen rejält ;)

 

Så fort vi berättat för mina föräldrar om bebisnyheterna så började min ömma moder att sticka på denna lilla, söta pippitröja till Pyret. För det hade hon minsann snappat upp att pippitröjor skall man ha på barn (och vuxna för den delen) numera. Och det uppskattas! Nu senast när vi var hemma och hälsade på så fick vi se det färdiga resultatet och visst blev det fint?

 

När hon ändå var igång så virkade hon ett par übergulliga, röda converseskor att matcha till tröjan också. Ja, eller ett par. Jag menar tre par, men detta blev det bästa paret tydligen för mönstret var visst inte det enklaste.

När vi sa hejdå efter en vecka hemma så höll hon redan på med nästa kofta i minifromat. Så just koftor och stickat i allmänhet tror jag inte att vi behöver köpa speciellt mycket av till Pyret. Dessutom skall ju den lille komma till världen lagom till sommaren....i Spanien. Så vi får hoppas att hon stickar något i lite större storlekar också så att inte allt är för litet till vintern när dem verkligen behövs sedan ;)

 

Med exakt en månad kvar till julafton så tycker jag att livet känns rätt underbart. Ja, men så känner jag varje år i juletider. Det är som att hela jag går upp i nån slags juleufori och blir så där nästan gräsligt lycklig. Musiken, ljusen, lukterna och gemenskapen som man känner i dessa tider är något alldeles speciellt. Det är egentligen rätt fantastiskt att på förhand veta att man varje år i december kommer att vara såhär urbota glad och fridfull! Som en prenumeration på lycka som dimper ner så där en, två veckor innan jul och sitter i fram till nyår ungefär. Magiskt.

 

Än har jag inte bakat några lussekatter och jag har inte köpt en enda julklapp, men julmusiken har jag börjat spela här hemma. Vasse tyckte att det var lite tidigt, men äsch. Det är ju så kort tid fram till jul ändå tycker jag så varför inte börja lyssna och komma i stämning redan nu?

 

Här är mina topptre favoritjullåtar som jag faktiskt enbart skulle kunna lyssna på hela julen om jag var tvungen att bara välja tre låtar. Vilka är era favoritjullåtar?

 

Christmas Song - Nat King Cole

"Chestnuts roasted on an open fire..."

Jul, jul strålande jul - Tommy Körberg

"Kom, kom strålande jul, sänk dina vita vingar"

The Christmas in you- Jill Johnson

"Christmas is here, the snow is gently falling down"

Idag blir Pyret (som arbetsnamnet på den lille i magen är) 17 veckor gammal. Om man nu kan säga så? Vi går alltså in i graviditetsvecka 17 av 40 idag och det känns inte klokt att vi nu börjar närma oss hälften! Jag mår fortfarande oförskämt bra. Har inga krämpor än, lite tröttare och hungrigare än vanligt bara. Och det där berömda "graviditetsglowet" som man hört så mycket om har nog börjat infinna sig lite. I takt med att vi plöjer fram i graviditetsveckorna med en mage som börjat puta mer och mer, så ler vi och lyser också än mer här hemma :)

Den lille har ännu inte gett sig till känna där inne men jag väntar ivrigt på att få känna ett första livstecken. Det måste ju ändå vara nåt alldeles speciellt att känna sin bebis i magen för allra första gången?

Jag menar även om det kommer att kännas som den minsta av de allra minsta buffar inifrån så är det ju ändå ett första livstecken! Okej, visst vi har sett krabaten på en en sån där skärm redan, men har man minsta lilla anlag för konspirationsteoristankar så inser man ju att det där går att manipulera med. En liten alien som snurrar runt på en tv-skärm och jag cirkuskonster, liter lagom abstrakt liksom. Jo, jo jag menar ju det. Men om något fladdrar till och rör sig I MIN MAGE då är det satan i gatan på riktigt!

Åh, fina lilla Pyret gör dig till känna snart.

Lunchdags här hemma efter en 45 minuters promenad och jag är hungrig som vargen själv! Maten skall helst fram på bordet nu, nu, nu! Undra egentligen hur snabbt den där krabaten i magen växer? Med den här akuthungern så måste det nog gå i utrarapid. Tur som var så fanns det lite pastarester kvar sen gårdagens middag. Tillsammans med lite nykokt broccoli med ringlad olivolja och flingsalt blev det en toppenlunch tycker jag.

 

Broccoli är normaltsätt inget jag äter i större mängder, även om den är så vacker...men just nu går den verkligen hem på tallriken. Ja, det känns lite som att jag fått broccolifnatt faktiskt! Så nu passar jag på att käka en massa av dessa gröna buketter så länge det varar. Hey, men vet ju inte....nästa vecka kanske det är glass med kolasås eller chokladdoppade maränger som gäller. Man får ju inte vara dum ;)

Då var den på plats! Adventsstjärnan i fönstret blev precis den julstämningsboost som jag hoppades på. Strunt samma att det regnar utanför. Det var helt klart värt besväret att krypa ner under huset hemma i Göteborg och leta upp stjärnan ur lådorna...eller ja, vad vet jag....det var ju Vasse som gjorde det ;)

 

Mycket jultjafs (det mesta dock rätt tacky) såg jag förresten inne i kinesaffären, som vi kallar den här, när jag letade förlängningssladd. Vad jag såg hade de ingen adventsstjärna bland alla julattiraljer men väl en minigran i plats, fejkmossa och überglittriga juldekorationer i neonrosa á la Dolce Vita-stuket om ni förstår vad jag menar. Inte riktigt något i min smak alltså varpå jag nöjde mig med sladden och en liten fin grej till, som ni får se en annan dag...

Nu har jag varit ute och handlat lite till julmyset här hemma. Bland annat inhandlades en förlängsningssladd till adventstjärnan som vi hängt upp i fönstret. Tror ni att den funkar nu då? Nä. Såklart inte. Grr, måste vara fel på glödlampan. Åh, jag som ville att den skulle lysa så mysigt här ikväll! Får se om jag orkar ge mig ut en gång till eller också så kanske Vasse kan köpa med en glödlampa hem från jobbet. Nedrans!

 

Måste berätta för er om den fetaste julkorgen. När jag var i mataffären idag så fick jag ytterligare två lotter till lotteriet som pågår hela november ut. Varje gång man handlar över 15 euro så får man en lott som man skall skriva sitt namn och telefonnummer på innan man lägger ner den i en stor låda. Den 3 december dras sedan en vinnare av en julkorg värd, håll i er, hela 2500 euro. Inte illa! 5 vinnare får också en värdecheck på 100 euro var att handla mat och delikatesser för. Vi har lagt i 5 lotter nu och jag har siktat in mig på den stora julkorgen jag. Så vi säger väl så då att jag tar den. Eller? :)

Liksom så många andra så älskar jag julen och ser verkligen fram emot denna högtid nåt enormt varje år. Men i år så har den där riktiga julkänslan ännu inte infunnit sig. Jag gissar att det är vädret här i Spanien som har spelat mig detta spratt. De senaste veckorna har ju bjudit på nästan 20 grader och sol, så kanske är det inte så konstigt ändå att det inte har känts självklart att vilja tända ljus, lyssna på julmusik och baka lussekatter så där på momangen :)

 

Men nu skall det bli ändring på detta, i takt med att vädret dessutom väntas bli sämre denna veckan, har jag sannerligen tänkt göra julmysigt i vårt hus. De svenska pepparkakorna på bilden ovan fixade jag redan för några veckor sedan i en liten kaffebutik här i stan. Helt otroligt att de hade Annas pepparkakor ståendes där på en hylla...och dessutom tog de bara 1,40 euro för ett paket! Måste ju nästan vara billigare än hemma ju. Pepparkakor till trots så saknas faktiskt lite mer än så för den ultimata julkänslan här hemma. En fungerande adventsstjärna i fönstret tillexempel :) Det skall jag se till att fixa idag!

Operation hitta julkänslan har alltså inletts här. Mer julstämning åt det spanskafolket!

Efter dryga året som gift, känner jag mig mer och mer som en liten fruga faktiskt. Fruga, ett vansinnigt roligt ord dessutom. Det får mig utsökt att tänka på en yppig kvinna med håret i knut på hjässan, rosiga kinder och rutigt förkläde om livet. Ja, som teskedsgumman ungefär. Just denna fruga, alltså jag, som visserligen varit ute och farit i andra länder förr bor ju alltjämt numera i Spanien. Fruga+Spanien blir alltså Spanienfrugan, detta nya bloggnamn. Enkelt och bra va? Det hoppas jag att ni skall tycka :)

Det mesta kommer nog annars att vara sig likt här på denna nya bloggen. Jag lever hemmafruliv, bloggar alldeles för mycket om mat och slänger då och då in en bild på ett solglittrande hav. Vardagen i San Sebastian har börjat göra sig påmind efter snart 10 månader här, men jag hoppas ändå att ni vill fortsätta läsa om vårt lilla äventyr till liv utomlands. Ett äventyr som dessutom har fått helt nya proportioner då vi ju skall bli föräldrar för första gången till våren. Här i Spanien dessutom. Hjälp! Skämt å sido. Det skall nog gå vägen, men vi är inte så naiva att vi tror att allt kommer gå som en dans på rosor. Speciellt inte i ett land där spanskan regerar, få kan engelska, bebisar nästan helgonförklaras och kvalitetslakritsen som denna gravida kvinna cravar efter lyser med sin frånvaro i butikerna.

Det kan med andra ord bli en spännande vinter och vår detta mina vänner och jag hoppas innerligt att ni är med på resan!

Självklart kommer den gamla bloggen med alla tidigare inlägg att finnas kvar för den som vill gå tillbaka och se hur vi hade det när vi gifte oss 2010. Eller kanske bara glutta lite på hur det var när vi flyttade hit i februari och inte kunde ett ord spanska...allt det där finns dokumenterat och bevarat precis här.

Men lägg nu till denna nya bloggadress bland era favoriter eller också följ bloggen på bloglovin. Knappen som tar er direkt till Spanienfrugans sida på bloglovin.com hittar ni till höger i menyn.

Vi hörs!