Idag blir Pyret (som arbetsnamnet på den lille i magen är) 17 veckor gammal. Om man nu kan säga så? Vi går alltså in i graviditetsvecka 17 av 40 idag och det känns inte klokt att vi nu börjar närma oss hälften! Jag mår fortfarande oförskämt bra. Har inga krämpor än, lite tröttare och hungrigare än vanligt bara. Och det där berömda "graviditetsglowet" som man hört så mycket om har nog börjat infinna sig lite. I takt med att vi plöjer fram i graviditetsveckorna med en mage som börjat puta mer och mer, så ler vi och lyser också än mer här hemma :)

Den lille har ännu inte gett sig till känna där inne men jag väntar ivrigt på att få känna ett första livstecken. Det måste ju ändå vara nåt alldeles speciellt att känna sin bebis i magen för allra första gången?

Jag menar även om det kommer att kännas som den minsta av de allra minsta buffar inifrån så är det ju ändå ett första livstecken! Okej, visst vi har sett krabaten på en en sån där skärm redan, men har man minsta lilla anlag för konspirationsteoristankar så inser man ju att det där går att manipulera med. En liten alien som snurrar runt på en tv-skärm och jag cirkuskonster, liter lagom abstrakt liksom. Jo, jo jag menar ju det. Men om något fladdrar till och rör sig I MIN MAGE då är det satan i gatan på riktigt!

Åh, fina lilla Pyret gör dig till känna snart.