Inget luktar väl som havet? Inget är lika rofyllt att titta på och fyller en med feel-good-känslor. Bah! Jag kommer nog för alltid att minnas dagarna här i San Sebastian, med tio minuters gångväg till det stora blå, med ett leende. För aldrig kommer vi väl att bo så här nära saltstänk igen?

Nej, jag tror nog inte det. Så det gäller alltså att passa på att njuta. Så här i vintertid, ja det är väl det nu, så känns de tre stränderna i staden rätt övergivna. Sommarens hundratals, glada badgäster lyser numera med sin frånvaro och det känns svårt att föreställa sig hur vi låg här som packade sillar i augisti. Nu är det mest hundägare som lekar apport på de öppna sandytorna och en och annan barfota vandrare som traskar i vattenbrynet. Och så jag då som powerwalkar förbi i min lila träningsjacka ;) Härligt! Och vilken rumpträning desstom när man slirar runt i sanden. Rena toningpasset för bakdelen är vad det är. Heja mig.