Idag har vi myket att stå i Lia och jag. Två inplanerade mamma- & bebisträffar på en och samma dag hör inte till vanligheterna, men kul skall det bli. Sedan får vi se vad mer vi känner för att hitta på idag. Mammalivet med en sån här liten en är på ett sätt väldigt inrutat, Lia har ju sina behov som skall tillfredställas och det fyller mina dagar. Fast samtidigt blir ingen dag den andra lik då det som var bra dagen innan, kanske inte alls passar nästa dag...och så förändras hon så mycket varje dag med, vilket också gör varje dag unik på sitt sätt. Det är rätt mysigt faktiskt. Nej, nu skall vi göra oss i ordning för att möta dagen. Hej så länge!

Mormor var snabb med att snappa upp att Lia inte hade någon kofta som passade henne när hon kom hem från sjukhuset, liten och nätt som hon var. Vi la ju upp en rolig bild på henne här där vi visade hur stor den tröjan var, så då tog mormor fram stickpinnarna och stickade en liten kofta i ultrarapid. I fredags kom så koftan på posten. En urgullig vit kofta med vita knappar som nu passar perfekt. Det var bara armarna som var lite långa, men dem gick fint att rulla upp. Tack, tack mormor nu håller jag mig varm om det blåser kallt ute :)

Paket, paket, mera paket :) Vår lilla tjej kommer att bli den mest bortskämda i världen om paketen kommer fortsätta att anlända i den här hastigheten. Massa fint har hon fått vår lilla Lia. Jag kör ett uppsamlingsinlägg här med bilder på det som kommit i veckan. Fina sommarkläder och en jättegosig bebisfilt låg bland inslagningspappren. Tack så hemskt mycket för allt! Och igår kom det två paket till, men dem får ni se en annan dag.

Idag har vi testat Moby Wrapen igen och nu verkar den gå hem hos lilltösen. Tredje gången gillt alltså! Vi har testat ett par gånger innan men kombinationen av att vi inte lyckats knyta sjalen så bra och att hon nog inte riktigt vant sig vid den, gjorde att framgången uteblev. Idag har vi däremot varit och handlat en snabbis, dammsugit och plockat undan här hemma medans Lia hängt i sin sjal. Mysigt och praktiskt.

 

 

20 mammor, 20 bebisar, 3 gravida och typ 40 blottade bröst senare så har vi varit på amningsträff idag. Två gånger i månaden anordnas en sådan träff på vårdcentralen här tillsammans med den eminenta barnmorskan som ni känner från tidigare inlägg. Idag var första tillfället för mig och Lia och det vart lyckat. Vi stannade kvar bland dem sista, tillsammans med några mammor till och passade på att få lite extra tips. Annars var det tyvärr inte alltid så lätt för mig att höra allt som sades på spanska med så mycket folk och stundtals tjutande bebisar. Det var dock roligt att se att några av dem från min mammagrupp var där med sina små bebisar som också kommit.

 

För vår del så tycker jag att amningen fungerar bra. Jag vet inte riktigt vad jag hade föreställt mig faktiskt, men bra blev det. Det tog väl ungefär en vecka för bröstvårtorna att härdas men nu känns det knappt när hon äter längre. Lia somnar dock gärna vid bröstet när hon blivit sådär lite lagom mätt så då får man truga henne att äta lite till. Ungefär vad tredje timme vill hon ha mat och däremellan sover hon mycket. Det är nog en väldigt lugn och beskedlig bebis vi fått tror vi. På väg hem från amningsträffen så bekantade vi oss med en annan mamma som har en son som bara är två dagar yngre än Lia och dem visade sig bo mitt över oss. Trevligt med lite mammabekantskaper i närheten! Det blir nog en kaffe med henne snart skulle jag tro...

 

 

Jodå det går uppåt. Nu har Lia sprängt 3 kilosgränsen och vägde senast i förrgår 3090gram när hon lades upp på doktorns våg. Härligt! Därmed bekräftades även min och Vasses notering om att hon allt blivit lite rundare om kinderna den senaste veckan. Trevligt. Nu finns det alltså mer nypsmån ;) Nästan 30gram per dag har hon lyckats lägga på sig under en dryg veckas tid, så det blev guldstjärna i kanten på tabellen i hennes bok. Fortsätt så lilla du så kanske du snart kan ha några av alla de där fina kläderna som kommit i paket...

Okej, Lia tog väl lite udden av den där gissningstävlingen som jag utlyste bara några dagar innan hon helt överraskande kom, nästan 3 veckor för tidigt. Men. Har man haft en tävling så måste man ju ändå utse en vinnare. Närmst födelsedatumet, som blev den 22 april, kom i alla fall bloggtjejen Anna som gissade på den 1 maj. Grattis till den äran! De flesta andra gissningar låg i spannet 5-15 maj :)

Dessutom tycker jag att dessa följande personer, som var dem som gick mot strömmen och gissade på en tjej, skall ha lite extra cred för att ni träffade rätt. Av de 30st gissningar som kom in så var det nämligen bara 10st som trodde på en tös ooch det var följande personer:

Sanna

Linnéa

Sara

Lisa

Samt min pappa (Lias morfar), Syster S (Lias moster) och våra vänner Lotta, Malin, Ditte samt Erik.

 

Riktigt ljumna vindar har svept genom staden idag. I 26 graders värme puttade vi vagnen ner till regionskontoret för att få fixat de där papprena med ansökan om barnbidrag. Medans folk låg på stranden och solade så gick vi rundor mellan regionskontoret och kommunhuset för att få fatt i rätt papper, och för att låna kopiatorn som finns på kommunhuset. Puh! Jag tror vi var inne på regionkontoret minst fyra gånger med alla våra papper men varje gång var det något som saknades. Ett tag var det riktigt nära att vi skulle få ge upp och komma tillbaka en annan dag för då hade vi lyckats försnilla ett originalpapper som vi alldeles nyss hållit i handen och plötsligt hade kommunhuset stängt för dagen.

 

En snäll kvinna på det stängda kontoret, som såg vårt virrvarv av papper och barnvagn, blev dock vår räddning för hon skrev ut pappret vi behövde fast att det egentligen var stängt. Tack för det! Det finns visst fina själar ibland oss. Lia ömsom skrek, ömsöm charmade personalen på det relativt tomma regionskontoret och nästan tre timmar senare, inkluderat amnings- och blöjbytepaus, så var ansökan klar :) Folket på stranden låg och lapade sol denna de ljumna vindarnas dag helt ovetandes om våra turer med det byråkratiska Spanien som pågick precis ovanför dem.

Det är skillnad på bebis och bebis. Det blev tydligt i förra veckan när Juliette, Lias första kompis, var här och sa hej. Då invigde vi den fina lekfilten som mormor sytt och lade upp bebisarna bredvid varandra. Stackars Juliette såg ut som en jätte bredvid den lilla sparven Lia! Men så skiljer det ju också ungefär 5 månader på dem. Så än får nog Juliette vänta på att hennes lekkamrat växer till sig lite...

 

Då var det fredag igen då. Den andra i ordningen för lillan. Jag tror att hon har greppat det här med att fredagar är veckans bästa dag, speciellt med tanke på hur nöjt hon låg och sov i soffan här nyss. Efter en orolig natt i förrgår där magen gäckade henne har hon sovit mycket lugnare i natt. Japp, måste vara fredagskänslan som gör det! Nu blir det frukost i köket och sedan skall vi kika in hos Polisen, nästa steg på vår lista av myndigheter att besöka...trevlig fredag önskar Lia med familj!

 

 

Brevbäraren verkar ha bråda dagar här och många paket att leverera till lägenhet 8C. Den här röda klänningen med tillhörande body, tajts och strumpor från Polarn och Pyret kom med Posten för några dagar sedan till Lia. Det är verkligen ett himla sött set tycker vi! Lia tackar, bockar och niger och ser fram emot att sporta detta till sensommaren. Och den stora Nassenallen som kom idag från Danmark den är större än Lia själv den...:)

 

 

 

Lia bränner av den ena underbara minen efter den andra här om dagarna och vi kan inte göra annat än att skratta hjärtligt. Favoriten är nog denna pose ändå när hon ser så där hjälptlöst förvånad ut med uppspärrade ögon, näsan i vädret och så armarna hängandes rakt ut med stela ben som en pinne. Hon är ju bara för go! Pappa och mamma har hon lyckats att charma för längesedan, men idag skall vi åka till Vasses jobb och hälsa på, så vi får väl se om hon lyckas med att charma även dem.

 

Nu har vi börjat arbetet med att få Lia registrerad som född här i San Sebastian. Detta är inte riktigt lika smidigt som hemma i Sverige där ju det mesta sköts automatiskt via olika register. Här i Spanien måste man gå till flera olika ställen för att registrera, skriva in, stämpla här och stämpla där, få papper påskrivna och så vidare. Igår betade vi av två steg i denna process. Tjihoo! Vi har numera en familjebok där det tydligt framgår hur vi är besläktade med varandra inklusive mina respektive Vasses föräldrar. Denna bok är en mycket viktig värdehandling som skall visas upp lite varstans hos myndigheter runt om i stan, så den håller vi hårt i nu! Efter att vi lagt vantarna på familjeboken så traskade vi vidare till kommunhuset för att folkbokföra Lia i San Sebastian. Där fick vi ett tjusigt intyg som skall tas med till nästa anhalt i raden av stopp. Det är viktigt att alla stopp i ledet av besök hos myndigheterna görs i rätt ordning, för på det ena stället får man papper som sedan skall tas med till nästa anhalt.

 

Nu har vi "bara" kvar ett besök hos Polisen för att ge henne ett spanskt personnummer för utlänningar (som vi också har varsitt). Sedan kvarstår en tur till regionskontoret för att ansöka om barnbidrag, vilket är en engångssumma som delas ut efter 6 månader. Och så skall vi dessutom gå till den spanska motsvarigheten till försäkringskassan där Lia skall få sig ett eget sjukvårdskort och Vasse skall ansöka om sin 2 veckor långa föräldraledighet. Puh. Sedan skall vi bara hämta ut själva sjukvårdskortet på vår vårdcentral och så är vi klara... med den biten i alla fall. För sedan börjar arbetet med de svenska myndigheterna via ambassader och annat. Då skall det fixas svenskt personnummer/samordningsnummer, registreras namn via Skatteverket  och så skall dockan ha ett svenskt pass med. Jodå, vi har att göra här framöver ;)

...kan man bli fin utan att lida pin om man är en liten tjej med vassa naglar. Igår fick vi filat till dem en smula så att hon kan sluta riva sig själv i ansiktet, eller någon av oss för den delen. De är ju rena vapnen annars de där sylvassa små naglarna! Lia protesterade inte det minsta när vi filade på. Hon verkade till och med njuta av stunden. Nästa gång är det dock mammas tur att bli nagelfin i vår salong. Ett par strykningar med ett glatt nagellack gör nog susen för nyblivnemamma-tröttheten :)

Är det måntro en framtida fysiker som vi satt till världen? Det verkar i alla fall så om vi skall tro budskapet på den söta rosa/vita bodyn som Vasses kollega kom med i present till Lia. Vi tycker den är så himla söt och nu väntar vi bara på att den lilla tösen skall växa i bodyn som är i strl 3-6mån. Ja, vi får väl se om hon tänker gå i sin fars fotspår när hon blir stor eller om hon hittar på något helt annat...

Visst kom vi ut en sväng ändå i eftermiddags och han precis med en runda på ca 40 min innan regnet föll igen. Detta regn alltså. Det känns som att våren verkligen kom av sig här under april, men på onsdag lovas det visst bättre väder igen. Sol och 21 grader låter inte helt fel tycker vi! Måtte nu maj komma med lite trevligare temperaturer ute.

Det är flera som undrat över Vasses pappaledighet i samband med förlossningen. Han har rätt att ta ut 13 dagars betald pappaledighet som bekostas av staten. Därmed så vi räknar med att ha honom här hemma hela denna veckan som kommer med. Sen skulle jag tro att han går tillbaka till jobbet på måndagen efter det...men vi får se. Som tur är så har han ett väldigt flexibelt jobb som innebär att han kan jobba hemifrån med sin forskning om han vill. Inget är alltså direkt hugget i sten. Vi tar det som det kommer och gör så som det känns bäst för oss.

Framöver blir det sedan jag som är hemma med Lia om dagarna, vilket är rätt så natuligt eftersom jag inte jobbar här i Spanien. För de som jobbar och får barn så är det annars 4 månaders föräldraledighet med 100% lön som erbjuds. Inte lika generöst som i Sverige med andra ord, men ändå klart mycket bättre än i många andra länder...

Redan dagen efter att vi kom hem från sjukhuset så damp det ner ett litet sött paket till Lia. Det var de nyblivna morföräldrarna tillsammans med mostern som skickat ner lite söta kläder och lyckönskande kort till lilldamen. Väldigt roligt och där fanns en hel massa fina plagg som Lia nog kommer att kunna ha senare i sommar. Här i San Sebastian har vi ju sommar lite längre än hemma i Sverige med, så jag tror absolut att klänningarna och de luftiga byxorna med mera, kommer att komma till stor användning. Tack så mycket igen för det söta lilla paketet!

Lite besök har vi hunnit med de senaste dagarna här hemma också. Först ut var Vasses kollega Thomas som kom förbi en förmiddag innan han åkte till jobbet. Honom bjöd vi på frukost och lite bebisgos i köket. Det verkade uppskattas ;) Han hade med sig en riktigt cool liten body till Lia som jag måste visa en dag här. Vasse kan knappt vänta tills hon blir stor nog att ha den på sig, dock lär det nog dröja ett tag med denna lilla minitjej. Alla kläder i strl 50 är jättestora och måste vikas upp ett eller två varv i armar och ben. Sen är hon smal och kort med så kläderna verkligen hänger. Ja, ja snart passar de nog bättre :)

 

 

Det konstaterades efter en stunds övervakning och en undersökning att det fanns lite svaga små värkar och att jag var 2 cm öppen. Vi fick därför ett rum och så började den långa väntan...12-24timmar ville läkarna ge det innan man annars skulle försöka att sätta igång förlossningsarbetet på konstgjort vis.

 

 

 

 

Vi höll modet uppe och väntade spänt i det lilla rummet där 2 andra par han vänta och lämna oss under dagens gång. Med lite yatzy, några tidningar, promenader i korridoren och diverse tilltugg så fick vi omkring 9 timmar att snigla fram mot kväll. Inga värkar så långt ögat kunde nå.

 

 

 

 

Klockan 18:00 på kvällen hade fortfarande inget hänt så då bestämdes att de skulle försöka sätta igång värkarna med dropp. Vi blev flyttade från det delade rummet in till ett väldigt mysigt privat rum med dämpad belysning. Jag fick en kanyl i handen (gud så oskönt!) och så började vi den långa resan mot natt, mot Lia.

 

 

 

 

Efter 4 timmar med värkstimulerande dropp hade värkarna börjat att ta rätt bra, men ändå hade det bara resulterat i en 3cm öppning. Efter att ha provat pilatesboll, avslappning och olika andningstekniker som var de smärtstillande alternativ som bjöds förrutom ryggmärgsbedövning så kände jag att nej, nu var det inte roligt längre. Vart var den där bedyrade lustgasen när man behöver den liksom? Attans att Spanien inte har det! Nåväl jag bestämde mig för att bedövningen i ryggen får det bli om vi skall orka hela vägen i hamn.

 

 

 

Bedövningen tog bra och blev en riktig befrielse som gjorde att jag nu kunde pusta ut lite. Två timmar senare med bedövningen så hade jag gått från 3cm till 8cm öppen. Vilket inte bara förbluffade oss utan även barnmorskorna som kom och gick allt som natten fortskred. Strax efter 02:30 på söndagen så kände jag mig redo att avsluta det här förlossningskapitlet och då rullades jag från det lilla mysiga rummet in i rummet bredvid där själva leveransen skulle ske. Krystningsarbetet tog på krafterna och drog ut på tiden så att vi aldrig trodde att lillskruttan skulle komma ut. Men så efter en dryg timmes verkligt kraftprov så kom hon ut med näsan i vädret och en barnmorska hängandes på min mage för att ge henne lite extra skjuts. Sprattlandes, kladdigt varm och lätt blå så skrek hon för fulla muggar när hon för första gången såg världens ljus. Tänk det blev en tjej ändå! Hon lurade er alla som trodde på en kille ;)

 

 

 

 

Jag och Vasse trodde dock på en tjej hela vägen fram till mål. Bara ett par timmar innan hon kom så gissade jag på en födelselängd på 48cm och en vikt på 2850 gram. Det skulle visa sig att jag bara hade gissat fel på 10 ynka gram. 2860 gram vägde hon, var 48 cm lång och såklart helt ljuvlig! 24 timmar efter att vattnet gått och 10 timmar efter igångsättning så hade vi vår fina tjej hos oss.

 

 

 

 

Hon fattade direkt galoppen med hur man skulle få sig en bit mat här världen och tog för sig för glatta livet när hon lagts bredvid mig i en nybäddad säng. Barnmorskorna förevigade ögonblicket med bilden längst upp i detta inlägg och för första gången var nu vår familj samlad. Alla tyckte de att det var mycket märkligt att vi inte vetat om det var en tjej eller kille vi väntat på...och lika märkligt att vi nu, så här ett par minuter efter förlossningen inte heller visste vad hon skulle heta.

 

 

 

Först på måndagen, 1,5 dygn efter att hon anlänt, så visste vi med säkerhet att det var en liten Lia som kommit till oss. Så liten. Så skör. Så vacker. Så perfekt. Dig skall vi älska.

I eftermiddags var vi hos farbror doktorn och fick en okejstämpel i rumpan på Lia. Hon hade gått upp 80 gram sedan vi lämnade sjukhuset, där hon efter två dygn hade tappat 160 gram från sin födelsevikt. Matchvikt just nu alltså 2780 gram tung ;) Doktorn sa att de kommer att hålla extra noga koll på hennes vikt framöver eftersom hon vägde under 3000 gram när hon föddes. Så på måndag knatar vi dit igen för invägning. Hennes mamma passade också på att väga sig när hon var där, dock inte på samma våg =D, och blev förbluffad över att 7kg redan försvunnit! Heja mig och Lia.

Vår lilla ängel skötte sig exemplariskt och körde en hel kiss- och bajsuppvisning på dokorns brits så att vi hade fullt upp med att torka. Doktorn sa att hon skulle få D-vitamin, så nu vet vi att de ger det till barnen även här i Spanien,  i alla fall i norra Spanien. Jag frågade om det samma gällde för södra Spanien och doktorn trodde att de gav D-vitamin till barnen även där. Lite kuriosa sådär bara.

Nu har vi ätit tonfiskbaguette och pappa Vasse har åkt till jobbet en sväng för att hämta lite papper...och Lia hon bara sover hon. Doktorn sa att hon verkligen är en lugn liten tjej, så nu fick vi det bekräftat med. Vi har ju fullt upp med att väcka henne här emellanåt så att hon faktiskt får ätit med. Hur skall man annars kunna växa upp till en ståtlig Señorita? :)