Som väntat har nu även mini insjuknat i vad som måste betraktas som södra europas för tillfället tradigaste förkylning. Trist som tusan är det med ögon som kliar och en näsa som rinner stup i kvarten. Jag fick en så söt kommentar på gårdagens inlägg om att jag verkar vara en så positiv person som gjorde mig glad och som bidrog till att jag nu känner det befogat att i alla fall klaga liiiite över min dystra tillvaro. Jag är ju så positiv annars ;)

 

Så vad hittar vi på här hemma i sjukstugan idag då? Jo, jag försöker serva och roa än allt mer lynnig bebis som inte gärna varken äter eller sover som hon brukar. Jag äter mer än lovligt stora portioner pasta med extra myckt vitlök i såsen. Vi skrattar åt en Lia som nästan lärt sig att fnissa och som åtminstonde rynkar på näsan hela tiden. Och så dagdrömmer vi om att hennes pappa halvt om halvt har lovat att ta helg redan efter lunch i morgon. Det ni, det hade varit något med en tidig helg för den här sjukgänget.