Det skulle ju kunna vara mannen och lillkorven som åsyftades med denna rubrik, men nej. Nu snackar vi om en kvinnas bästa vän, diamanterna ;) När jag i detta inlägg om mig själv erkände att jag i smyg beundrar mina förlovnings- och vigselringar så fick jag frågan om jag inte kunde visa dem i ett inlägg. Visst, visst det gör jag så gärna. Förlovningsringen är den som ser ut som vigselringen och tvärtom. Sådär lagom förvirrande, hehe.

När vi förlovade oss i februari 2009 så ville jag ha en ring med lite blingbling istället för en helt vanlig slät. Lyckan var total när jag hittade en vacker alliansring i vitguld med 5st nersänkta mindre diamanter på pantbanken i Göteborg för en spottstyvel. Ringen var ingraverad med ett namn och vigseldatum från -67. Gravyren fick en guldsmed slita bort, sedan fräschades ringen upp och så gjorde jag en ny gravering.

Vigselringen köpte vi i Florida. Innan vi flyttade dit så hade jag kollat smått på enstensringar i vitguld hemma i Sverige och mer eller mindre bestämt mig för en ring med en rund 0,25 carats diamant. Men efter ett halvår i USA bland deras enorma diamantringar så tyckte jag att 0,25 carat såg extremt pluttigt ut på fingret. Därför slutade det istället med en enstensring med en prinsesslipad (fyrkantig) diamant på 0,50 carat. Dubbelt upp alltså! Försäljaren i affären tyckte nog dock fortfarande att det var en rätt pluttig sten vi valt, för han påpekade flera gånger att man sedan alltid kan uppgradera sig till en större sten och bara betala mellanskillnaden om man vill. Haha. Det är mina vackra ringar det som jag är så glad för. Materiellt välbefinnande när det är som bäst.