Japp, mina vänner. Idag går vi in i v.30 och det betyder att vi har börjat nosa på den sista fjärdedelen av den här graviditeten. Tjohoo! Magen växer på i maklig takt tycker jag och Pyret verkar nöjd och belåten. Nu har man ju inte jättemycket att jämföra med här kanske, men jag inbillar mig ändå att vi än så länge verkar ha en ganska lugn bebis i magen. Ibland kommer den in i små sparkintervaller eller också så bara sträcker den ut sin fulla längd till max där inne, men som det verkar på andra gravida så tror jag ändå att den är rätt lugn av sig. Som sina föräldrar då ;) Dessutom verkar den ligga lågt med fötterna neråt än så länge, för jag har inte känt av en enda spark upp mot revbenstrakten eller ens ovanför naveln tror jag.

Tänk nu är det bara tio veckor kvar (hoppas jag) tills vi får se vem lilla Pyret egentligen är! Det är ju rätt galet faktiskt...sa jag 10 veckor?

Äntligen fick jag träffat min glade vän Marta i gårkväll. Vi hade inte setts på 2,5 månad drygt och de senaste veckorna när vi har försökt att boka in en träff har nästan blivit löjliga. Först blev jag sjuk, sedan blev hon sjuk och så var det ungefär hundra saker till som kom emellan...men så i går sågs vi till slut! Marta drack rödvin som vanligt och jag satt och blåstirrade på det där läskande glaset. För en si så där 7-8 månader sedan så drack jag också alltid rödvin när vi sågs...men nu är jag förpassad till druvjuiceligan. Nya tider, nya vanor.

Hur smakade semlan då? Ja, som rubriken lyder ungefär....fluffigt och gott! Det var verkligen värt allt slit med semlebaket igår när jag äntligen fick sätta tänderna i detta delikata bakverk. Jag har ju haft lite lätt abstinens sedan jag lämnade Sverige, för på diverse bloggar och på Facebook så har det publicerat bilder på mumsiga semlor i tid och otid. Tortyr för en utlandssvensk semleälskare!

Till och med florsocker gjorde jag mig till att fixa till mina ståtliga gräddbakelser i går. Semlor utan florsocker är ju faktiskt inte lika gott...och har man inte florsocker att tillgå så får man väl experimentera lite då. Det visade sig efter en snabb googlesökning att man visst kan göra eget florsocker genom att mixa strösocker och maizena. Sagt och gjort, det gick hur fint som helst!

Jag skickade med Vasse ett gäng semlor till jobbet idag som han kan bjuda kollegorna på. Resten av bullarna slängde jag in i frysen till en annan dag när semletarmen gör sig påmind...

I helgen inhandlades en skötväska till Pyret. Jag hittade den egentligen i förra veckan, men sedan gick jag ett tag och värkte och funderade. Har länge varit inne på att skaffa en Kånken Fjällrävenryggsäck som skötväska för jag tycker att dem är så fina och så verkar det praktiskt att slippa ha väskan på vagnen...men så råkade jag då springa på den här väskan, plus att en ny Kånken är inte billig!

I lördags tog jag i alla fall med Vasse till butiken, Zara Home, för att se vad han tyckte. Där och då så lyckades vi faktiskt att bestämma oss för att jo, detta tror vi är en fin och bra skötväska. Dessutom var den nedsatt till 50% så det kändes som ett riktigt kap. Väskan är rätt stor, men jag inbillar mig att det är bättre med en väska som är nästan för stor, än en som är för liten i alla fall. Sedan tycker jag att färgerna är så härliga och jag tror att den kommer att lysa upp vår svarta vagn snyggt. Enda nackdelen är väl att det är en tygväska då, men vi är optimistiska om vädret och så bor vi ju trots allt i Spanien ;) Hehe. Regnar det så får den väl helt enkelt åka under vagnen då.

 

 

 

 

Här tog man sig sovmorgon i morse minsann. Gott, gottigottgott. Sedan satte jag fart med att sätta en semledeg till dagens traditionsenliga bakning. Tyvärr fattades det mjöl mitt uppe i allt dock, så det var bara att kasta sig ner i hissen och fixa det på närmsta ställe. Puh! Nu står i alla fall degen på jäsning och jag håller tummarna för att det blir saftiga goda bullar av det här. Jag har gjort en modifikation av Trattorias semlebullar, dvs jag hade inte färsk jäst och kesella, men det skall säkert gå vägen ändå :) Kardemumma hade fina mannen hittat i en butik åt mig förra veckan. Dock var det hela kardemummakapslar med fröna väl gömda inuti så det var rätt pilligt att få ut fröna innan dem gick att mortla. Men semlebullar utan kardemumma var ju liksom inget alternativ!

 

Jag lyssnade på ett program på P3 igår när jag var ute och promenerade och då pratade de om hur roligt vi svenskar egentligen firar denna dagen, fettisdagen. Jag menar i andra delar av världen så firas ju Mardi Gras med värsta festen. Folk klär ut sig, det är karnevaler och galna upptåg och vad gör vi här i Sverige på denna dag? Jo, vi bakar alternativt köper ett gräddigt bakverk och fikar lite tillsammans. Haha, pluttelandet Sverige är ju bara för sött ibland ;)

 

 

Solen har tittat fram här idag med och hela veckan ser faktiskt riktigt lovande ut. Då går det extra lätt att snöra på sig träningskorna och promenixa på tycker jag. En hel timme lyckades jag skrapa ihop idag! Och som vanligt när det bjuds sånt här härligt väder så är det som att man dras ner till havet. För när havet glittrar så glittrar jag och man blir bara så himla genomglad :) Underbart!

 

Måndag känns alltid lite förpliktigande annars och jag har därför fixat och donat en hel del här hemma idag. Till lunch fixade jag thaiwok som nu blir matlådor under veckan. Gott! Jag är väldigt sugen på cocosbollar idag med känner jag, men jag har varken kakaopulver eller cocos hemma, så jag är tveksam till att det blir några...

 

 

 

 

 

Lördagen bjöd på kalasväder och vi njöt i fulla drag. Äntligen lite vårkänslor i vad som vanligt ett ovanligt kallt San Sebastian den senaste månaden. Det märktes att San Sebastianborna var lika soltörstande som vi för det kryllade av folk på gatorna i stan. Alla ville sticka ut den bleka näsan i solen, flanera runt och så var det ju karnival i stan med. Vi såg en hel del roligt utklädda, både vuxna och barn, men vi själva nöjde oss med att lapa sol helt civilklädda vi ;) Lördagens soliga väder och 14 grader gav verkligen blodad tand. Nu kan våren gärna få komma med full kraft!

 

 

 

 

 

Efter lite kvalitetstid på soldäck så promenerade vi genom hamnen och spanade in de fina fiskrestaurangernas erbjudanden för dagen. Överblickande det stora blå med lätt bris i ryggen kändes livet rätt gött.

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan blev vi hungriga och klämde några pintxos till lunch i en av våra favoritbarer innan Vasse fick sig en behövlig hårklippning. Vilken toppenlördag! Nu har vi samlat energi och D-vitamin för att orka tuffa på en hel vecka till.

 

Söndagen har bjudit på brunch (i vanlig ordning) och ett par skypedater med finingar där hemma. Sedan har mannen minsann kockat i köket idag. Det har doftat underbart från fläskköttet som stått och puttrat i två timmar nu, så jag ser verkligen fram emot kvällens middag senare. Det blir Carnitas igen, som vi provade för första gången i januari och blev helt förälskade i. Perfekt söndagsmat förresten då köttet liksom sköter sig själv i grytan och sedan är det bara att fixa till lite goda tillbehör.

Jag har idag dessutom roat mig med att tvätta en provomgång av Pyrets grejer i ett babyvänligt tvättmedel som inhandlades igår. Det blev sängkläder, badcape och några filtar som kördes i en maskin och som nu hänger på tork. Lika bra att börja beta av allt som skall tvättas till lillgrodan...för sedan blir det fullt upp med Sverigesemester och besök här! Men det längtar vi såklart efter :)

 

Här har vi stiliga mannen på trevliga Lukas i fredags. Jag mötte upp ett tiotal av Vasses kollegor efter dem slutat jobbet för att umgås lite över en flaska vin. Eller ja, en coca-cola för min del då. Vi kan ju lugnt konstatera att detta stället är betydligt trevligare som icke-gravid med tanke på det enorma vinutbudet, den delikata handskurna serrranoskinkan och den dignande ostbrickan. Detta fick ju alltså jag inte smaka något utav, men det var ändå en trevlig afton tack vare sällskapet och den stämningsfulla miljön.

 

Lukas består av tre våningar där dem längst upp har en fördömlig restaurang, på entréplan delikatessbutik och i källaren där vi höll till i fredags, en stor vinbar. Väggarna är fyllda med viner ur alla prisklasser och det är bara att välja och vraka bland dessa. Sedan tar man med sig sin flaska till baren och får den öppnad innan den kan avnjutas vid de små barborden. Ett riktigt härligt sätt att umgås på tycker vi och dessutom är det roligt att prova lite olika viner om man är ett större sällskap.

 

 

 

 

 

Mycket få saker här i världen gör mig så lycklig som mat. Jag är en riktig liten matälskare som allt som oftast tänker på mat och planerar min nästa måltid, för att inte säga hela nästa veckas måltider, i mitt huvud. Den här besattheten av mat har funnits med mig sen mycket tidig ålder, till min icke-så-matintresserade-mors förtret. Att jag sedan träffade den här forskarmannen med förflutet som kock har inte heller gjort att mitt intresse för mat har minskat precis.

Denna veckan har jag inte bjudit på en enda matbild här på bloggen, jo det är sant! Nu är ju detta visserligen inte någon matblogg heller, men oftast så brukar jag ju blogga om vad vi lagar och äter här. För det är liksom det som jag tycker är viktigt ;) Denna veckan har jag dock i smyg sparat alla härliga matbilder som jag tagit för att i ett inlägg nu summera matveckan som gått. Nördigt så det förslår, jag vet. Men varsågoda här kommer Spanienfrugans matvecka i bilder. Kanske blir ni sugna på att laga något av detta nästa vecka? :)

Veckans meny började med nudlar som pimpats upp med lite nykokt broccoli, bambuskott, paprika och sesamfrön.

 

 

Sedan bjöds lasagne med en god blandsallad till. Lasagnen gjorde jag en stor sats av till veckans lunchlådor. Mängden pastaplattor i lasagnen minskades dock en aning och istället tillsattes extra mycket grönsaker. Grillad zucchini, massa svamp och kronärtskocka sjoffades ner bland köttfärssåsen och bechamelen.

 

 

 

Sedan var det ju som bekant alla hjärtans dag och då lagade jag Ceasarsalld till mitt hjärta. Den efterföljande goda desserten bestående av glass, hemlagad chokladsås och skivade jordgubbar fastnade dock aldrig på bild.

 

 

Någonstans här i mitten av veckan så blev jag sugen på pannkakor. Så jag gräddade en hyfsat stor sats som även blev fredagens lunch. Jag föredrar mina pannkakor klassiska med sylt och grädde jag, men i fredags testade jag lite andra toppings med. Då blev det även en med chokladsås, banan och vaniljglass samt någon med äpplemos och kanel på :)

 

 

Men pannkakor står man ju sig inte så värst länge på och jag är ju en gravid hemmafru med nära till kylen allt som oftast ;) Så jag fixade mig även en soppa till lunch den dagen. Soppan bestod av broccolirester, vitlök, hönsbuljong, timjan en skvätt mjölk och grädde. Den mixades slät och toppades sedan med överblivna brödkrutonger (från ceasarsalladen) och hackad gräslök.

 

 

Godmorgon! Lördag idag och allt känns toppen. Vi skall närmast fixa oss frukost och det blir kokt ägg i vanlig ordning. Ännu en craving som har stått sig bra under den här graviditeten. Har ju visserligen alltid haft en förkärlek till kokta ägg, men nu i och med Pyret i magen så har detta begär bara eskalerat! Det blir rätt många kokta ägg per vecka faktiskt. Ägg och mjölk känns som en ständig bristvara i det här hushållet.

 

När vi är färdiga med frukosten skall jag ta min rediga bärhjälp med mig och storhandla. Hurra, vad skoj! Not. I alla fall inte på en lördag när alla spanjorerna är ute och bunkrar upp kylskåpen på sin enda lediga dag då affärerna är öppna. Men det är ju så skönt att få hem allt man suktar efter på en och samma gång, så det är bäst att passa på när de starka armarna är hemma. Hej så länge!

För ett år sedan, den 17 februari, så flög jag till Bilbao och tog bussen hela den slingriga vägen till San Sebastian. Jag minns att jag tittade ut på de branta, gröna kullarna som vackert lystes upp av eftermiddagssolen och tänkte "Jaha är det såhär mitt nya hem ser ut". Då visste jag inte mycket om varken Baskien, klimatet i denna del av Spanien, staden San Sebastian eller egentligen alls vad som väntade mig här.

 

Jag visste dock att jag på något sätt var tvungen att ta mig till den spanska arbetsförmedlingen inom 8 dagar för registrering, så att jag kunde få svensk a-kassa under 3 månader. Oj, vad roligt när man tänker tillbaka på det där första besöket på arbetsförmedlingen. Vasse gick med mig som moraliskt stöd, men ingen utav oss pratade ju någon spanska i princip. Det blev ett aningens förvirrat möte kan man minst sagt beskriva det som och kvinnan där tyckte nog inte att vi var riktigt kloka. Och den där EU-standard blanketten som jag fått order att få ifylld snarast hade hon då rakt aldrig hört talas om. Tror baske mig att jag var förste svensken någonsin som satte sin fot på den där arbetsförmedlingen, haha. Ja, det var rena undret att det löste sig till slut ändå, efter ytterligare några besök.

 

Det har varit ett helt fantastiskt år här i Spanien i alla fall. Jag har lärt mig klart förståelig spanska från grunden både genom självstudier och med hjälp av en språkskola, jag har ätit en fasligt massa goda pintxos, croissanter, mycket annan god mat med och förmodligen druckit lite för mycket vin. Dessutom har jag gjort mig en hel del nya bekantskaper, badat mycket i havet, ätit luncher på stranden, avverkat ett kortare internship på ett eventföretag i stan, promenerat som aldrig förr, blivit gravid och försökt att uppskatta varje dag i denna vackra stad så mycket som det bara går.

 

När jag ser tillbaka på mitt första år här så fylls jag av ett sånt glädjerus över att vi faktiskt har vågat att ta chansen att bo utomlands ett tag. Vem vet när och om man får möjligheten att göra det igen? Jag är nämligen övertygad om att den där villan vi drömmer om, lösgodiset, den svenska barnomsorgen och det trista vädret finns kvar den dagen vi väljer att flytta hem igen. Då skall vi leva riktigt familjesvenssonliv och jag är säker på att vi kommer att älska det! Men än är vi inte riktigt där, för nu är vi ju här. Ja just det ja! Alla om, när och sedan har vi med bästa förmåga försökt att så länge lämna därhän.

 

Nu mina vänner blir det bildregn från året som gått i San Sebastian. Bara mina absoluta favoritbilder har fått komma med här och det var sannerligen inte lätta att välja ut dem! Så varsågoda.

 

 

 

Planen för förmiddagen var att promenera med Vasse till jobbet, längs med den fina strandpromenaden, men så blev det inte. Jag var alldeles för seg för det i morse. Vasse fixade frukost medan jag sussade och sedan när han gick till jobbet så kröp jag ner under täcket ett tag till. Vid 11-tiden kändes istället en promenad på stan som en bra idé :)

 

Väl nere på stan så beslöt jag mig för att titta förbi min gamla arbetsplats, eller ja, där jag praktiserade några månader i höstas. Det blev ett kärt återseende på San Sebastián Food, men det var synd att en tredjedel av personstyrkan (1 person) tyvärr inte var där idag. Vi satt och pratade en stund i alla fall och jag bjöds såklart på en kopp te utav engelsmannen...hehe.

 

Sedan fortsatte jag min tur på stan bland bebisbutiker och annat skoj, och så var jag på Lidl en sväng med. Där hittar man alltid nåt roligt till ett pris man inte kan motstå och så är det rätt kul att bara hetsa med runt i lågprisbutiken bland dessa spanjorer. För de är rätt så hetsiga när dem handlar alltså. De trängs i gångarna, trycker sig fram och allra helst mot strömmen, de går före i kön om dem tycker att de bara har några småsaker, de slänger runt varorna och så parkerar dem sina korgar mitt i gången så att ingen kommer fram heller. Det gäller att ha tålamod som svensk där vill jag lova!

 

Dagens fynd införskaffades på Zara Home där jag dök på de här fina, 50-tals inspirerade grytlapparna till vrakpris bland reavarorna. 1,5 euro för ett par. Otroligt billigt! Tillsammans med de väl utspruckna rosa rosorna som stoltserar i köket här hemma nu så ser det baske mig riktigt hemtrevligt ut. Bara pastellfärgerna på väggarna och några nybakta cupcakes på köksbänken som fattas ;)

 

 

 

 

 

Skumbad alltså. Avnjöt ännu ett igår eftermiddags med kanske aningens för mycket skum i, men härligt var det. Idag går vi in i v.29 med Pyret i magen och jag fattar knappt vart veckorna tar hän. Det känns i alla fall som att långa skumbad är väldigt prioriterat just nu, eftersom det lär vara en av många saker som inte riktigt kommer att hinnas med så ofta sedan. Om en si så där 11 veckor snackar vi alltså. Hjälp! Tror verkligen inte att vi har en aning om vad som väntar oss då, men jag vill tro att det kommer att bli fantastiskt så länge vi tar det onda med det goda. Åtminstone verkar det ju så när man klickar och läser runt på andra mammabloggar. Blir livet bättre som föräldrar? Ja, det verkar nog faktiskt alla slående överens om. Lite tuffare absolut, men också lite mer rosenskimrande guldkantslikt. Åh, det tror jag att jag kan skriva upp mig på faktiskt.

Klart att ni skall få se en magbild också så här i ny vecka och allt. Fast denna veckan tar vi den ur en ny vinkel och i en lite ny skepnad också ;)

 

 

Här är vi, bulan och jag. Ibland tycker jag att den putar ut som bara den för att senare ha sjunkit ihop igen. Antar att det är lilla Pyret som testar sina förmågor och sträcker ut sig ordentligt emellanåt. Häromkvällen var förresten första gången som Vasse fick agera lyftkran och hjälpa mig upp ur stolen när vi tittat på tv i lillarummet. Tur att han tränar på bra han, för det lär ju bara bli tyngre och tyngre last framöver. Haha. Till mitt försvar kan jag i alla fall tillägga att det var en sjukt låg stol (läs strandstol med lutning) som han fick hjälpa mig upp ur. Det är faktiskt knappt att normalt övergödda personer kan ta sig upp ur dessa stolar utan att fälla sig åt sidan och kravla upp på alla fyra. Så det så.

Oj, oj vad nöjd man är med att få komma hem med två såna här enorma granatäpplen från affären idag då! Inser nu att jag borde ha lagt något litet bredvid äpplena på fotot så att man verkligen ser hur stora de är...men nu gjorde jag inte det. Så istället får ni väl ta mig på orden då när jag säger att dem är i storlek med en mindre melon! Känner mig hyfsat nyfiken på att öppna upp en nu genast och se om kärnorna som gömmer sig där inne är så där vackert rosaröda som jag drömmer om. Åh, vilken lycka på en onsdagskväll!

Granatäpple håller sig kvar stark som en av favoritcravingsen under denna graviditeten alltså. De gröna, sura äpplena tror jag däremot är ute ur bilden nu efter att jag smakat ett alldeles för surt, på gränsen till omoget exemplar, i förra veckan. Hua!