I söndags var en stor dag för oss då vi äntligen fått den äran att bli inbjudna på lunch till ett sånt där slutet matsällskap som vi hört så mycket om ända sedan vi flyttade hit. Dessa sällskap har lång tradition i den här stan och många skulle nog vilja komma dit på ett besök, men det är inte det lättaste att ta sig in där. Man måste nämligen känna någon som bjuder in en, eftersom det som sagt annars är ett slutet sällskap bestående av enbart män(!) som lagar mat tillsammans. Kvinnor får komma på lunch men får absolut inte under några som helst omständigheter vistas i köket. För att bli medlem i ett sånt här sällskap så måste man förrutom att vara man då, bli rekommenderad av minst 10 andra medlemmar av samma sällskap...så det är ju inte gjort i en handvändning precis.
Det matsällskap som vi fick besöka heter Ollagorra och är mer än 100 år gammalt. Vår väns vän är medlem av detta sällskap och det var via honom som vi blivit inbjudna. Hela familjen :) Vi var ett sällskap på 10 personer som samlades runt ett stort bord för att njuta denna lunch och på blandad spanskengelska så hade vi en riktigt trevlig lunch under 4 timmars tid. Lia var med både vid och på bordet, och gick laget runt från famn till famn där mot slutet. Det gillade hon minsann! Vi åt lufttorkad skinka, tomatsallad, foie med egenlagad äppelkompott, pisto (som ratatouille) med ägg och skinka på, saltad torsk i pilpilsås och avslutningsvis mandarinsorbet i cava som dessert. Sedan blev det Gin&Tonics till alla mätta och goa!
Innan den här förträffliga lunchen så befann vi oss nere vid stranden Ondaretta för att se målgången av den löpartävling som gick av stapeln i söndags och som sträckte sig 10km över alla tre stränderna. Vi var där för att heja fram vår vän som sprang och hade turen att klara oss undan det enorma skyfall som föll strax efter målgången. Då satt vi i tryggt förvar i en närbeliggande bar och sippade öl. Åt en pintxo för att värma upp inför den stora lunchen och tittade ut på eländesvädret. Till slut upphörde regnet i alla fall och vi promenerade längs med La Concha, den största stranden, fram till lokalen i gamla stan där matsällskapet håller till. Sicken dag det blev, inte vilken söndag som helst detta. Vi var hemma sent på söndagskvällen, mätta och glada så stupade vi i säng vill jag lova.
