Idag har en viss liten tjej månadsdag igen. Svisch sa det vid sex månader och så blev hon sju år, förlåt sju månader menar jag såklart. Lillskruttan. Så glada vi blir av att få umgås med dig hela dagarna. Trötta blir vi med för du gillar hålligång. Men du strösslar också med leenden och högljudda skratt, och då glömmer man enkelt en lätt värkande rygg, stela axlar och stundom tunga ögonlock.

 

Det där skrattet du har alltså. Det är helt beroendeframkallande. Jag tror bestämt att jag skulle kunna springa lägenheten runt iförd i princip vad som helst för att få höra det där skrattet om och om igen.

 

Söta lilla du, väx inte upp för fort.

Vi vill så gärna bära dig i vår famn, gunga dig i parken, bada med dig och lära dig att gå ett bra tag till.