Efter ett dygn sittandes i ett observationsrum på 4x4m med glasväggar och utsikt över hela barnakutens entré och undersökningskorridor, så känner jag nu att jag har rätt bra koll på hur det funkar där ;) Nästan så att man hade kunnat leka managementkonsult ett tag innan man gick och komma med lite förslag på förbättringar av verksamheten. Typ. I alla fall blev det tydligt hur mycket barn som behandlas på en akutmottagning varje dag och även om det såklart var supersynd om vår lilla Lia som hade ont och inte mådde bra, så fanns det helt klart dem som hade det värrre. Herregud fick bland annat se en kille på max 3år med helgipsade ben fastsurrade i taket. Tänk er den sommaren liksom...
Okej, nu skall jag sluta svamla och komma till saken. Lia blev sämre efter läkarbesöket i tisdags och hade kräkningar och diaréer. Dessutom var hon ju röd och torr i hyn samt allmänt missnöjd så vi åkte in till barnakuten. Turligt nog var där helt tomt när vi kom fram kl.16, så vi fick komma in direkt och bli undersökta. Smart drag där av oss att inte vänta till senare på kvällen! De tog urinprov och blodprover och sedan fick vi alltså stanna i det där oberservationsrummet ett tag för att de skulle kunna ha oss under uppsikt. Normaltsätt kanske vi hade fått åka hem, men eftersom Lia är så liten ännu så ville de att vi stannade. Bara en person fick stanna med patienten i det där rummet, så efter att vår lilla goding försetts med en badande stor blå sjukhusrock så fick Vasse lämna oss. Ja, och sedan började vår sjukhusdygn av prover, ännu mera prover, dropp, vankandes av och an i det där lilla rummet, tankar som snurrar, byte av sjukhuspersonal, äckliga trekantsmackor från automat och så vidare. Kan ju meddela att Lia nu blivit stucken med nålar så många gånger att den där vaccinationen som man nojade så mycket för, för en månad sedan, framstår som rätt löjlig nu.
Det första blodprovet visade på någon slags infektion i kroppen och eftersom hon ätit dåligt i ett par dygn så fick hon dropp och lugnande. Sedan ville de ta blodprover för att utesluta att hon var uttorkad så då gjorde vi det. Tydligen var hon svår att sticka i handen sa de för de hittade ingen bra ven att sticka i så varje blodprov tog lång tid. Efter en orolig natt där hon vaknade många gånger med magont och annat och jag halvsovit i en fåtölj, fick hon sedan kopplas ut ur droppet på morgonen och prova att äta ersättning från flaska. De tog samma blodprover igen som när vi kom in och konstaterade att infektionen nog försvunnit och det kunde nog stämma för magen hade lugnat sig lite och hon hade slutat att spy. Men äta ville hon ännu inte. Kanske inte så konstigt ändå när man mått så dåligt?
Vi fick testa med mat igen vid två tillfällen, men hon åt relativt lite både gångerna. Som mest åt hon dock vid 12:00 på dagen och fick i sig hela 60ml ersättning. Det var efter det som hon svullnade upp på händerna och fötter, och ljumskar och knäveck fick stora röda utslag. Så nu började dem väl misstänka allergi då. Jahapp, det blev en fjärde omgång med blodprover som nu skickats på analys och om några dagar får vi svar på dem. Undertiden har hon börjat äta mjölkfriersättning i alla fall och det fick vi stanna kvar på sjukhuset för att ge henne i 3 omgångar innan vi till slut åkte hem vid 21:00 igår kväll. Nu har de flesta utlsagen försvunnit så kanske har den mjölkfriamjölken gjort verkan. Vi får se vad proverna säger om några dar, men än så länge så fortsätter vi med mjölkfritt (alltså fritt från mjölkprotein), Nutramigens ersättning, som luktar och smakar allt annat än mjölk.
Oj, det var nog det hela och en uppdatering av läget. Lia sover gott nu efter frukostmålet och jag skall knyta mig en stund med innan jag ringer doktorn för att boka tid idag så att vi får recept på den nya mjölken. Dessutom har vi fått trevligt besök här av två vänner ifrån Sverige, Emil och Sia, som kom med bussen vid midnatt igår. Icke att förglömma. Det blir förhoppningvis en bra dag detta för alla inblandade.
